Error, error...

Hade tänkt fara runt på bloggen idag. Hälsa på lite här och där, kommentera ett och annat. Men det sket sig. Error error och stopp åt alla håll. Så är det med det tekniska, det står inte alltid bi. Men en liten rapport från väst går väl ändå att få iväg om inte nu så i alla fall när error har dragit hin håle. Bara det inte är med error som med Gudrun, Per och allt vad de heter som står länkade på rad utåt Nordsjön. Hör nu där jag sitter och skriver hur motorsågarna vrålar bort i skogen. Det är grannar som försöker hinna ta reda på rotvältor innan allt göms under snön som är på väg. Själv tänker jag ha en skön dag och inte göra allt för mycket. Gagga är på sångövning någonstans bort i en stuga i skogen och kommer inte hem förrän sent, så det blir bara någon kortare promenad med Freja, läsa lite, se någon match på tv. Tycker mycket om att läsa men får sällan tid på dan och kvällen, ja jag hinner knappt landa på kudden innan jag somnar, så då tar det lite tid att komma genom en bok. Men nu har jag en mycket bra novellsamling som jag fick av Sessan i julklapp. Brist, av Anna Schulze, läst till hälften så nu kan jag ta resten. Jag har en annan olat också när det gäller läsandet som gör att det tar tid. Kan inte låta bli att läsa fler böcker på en gång, det blir gärna både tre och fyra st.
Annars, Kallenberg kallar music music music, allt emedan jag sakta bläddrar igenom och fastnar för Horstadens skönhetsråd.

Spårsnö

Så blev det då äntligen lite vinter, snö hela två cm, men ändock. Spårsnö, helt orört vitt landskap. Freja dansar på bakbenen så fort hon märker vart det bär hän. Alltså när husse börjar ta på sig jaktkläder. Det är rent otroligt att en tax kan dansa glädjedans på två ben, men när hon märker att det är jakt på gång finns inga gränser på hennes glädjesprång..

Vi bor mitt i jaktområdet, så här behövs ingen bil, bara att knalla på. Vi tar en tur norrut först, för att se om någon bock finns hemma. Det är glest med spår, men ändå, till slut får vi tag på ett nattgammalt rävslag som Freja försöker reda ut. Men hon ger upp efter ett tag så vi får vända söderut och göra ett nytt försök i skogen ovanför byn, där det garanterat brukar bli jakt. Väl framme o med Freja ute på sök, är det dags för kaffe och bullar, liten brasa, slå sig ner och njuta.

Tyst i skogen, gudomligt vackert. Snön lyser gyllengul av solen som strilar fram mellan granstammarna.

Så hörs då de första försiktiga väckskallen som ökar i tonläge och intensitet och jakten är i full gång...

Jag skall inte fresta ert tålamod med att beskriva drevets gång och eventuella utgång. För trots allt är det preludierna som är mest spännande i jakt som i så mycket annat.

By the way, sa han som försökte svänga sig med svengelska. Jag kommer på bloggelandsexpressen och våldgästar er, så var beredda på besök framöver. Men tekniken sviktar, jag tar mig knappt in på min egen blogg, så det tar nog lite tid innan jag får fason på det hela.

So long- Bosse E

Premiär på bloggscenen

Så ryckte hon då upp ridån och puttade ut mig på scenen (va fan har jag här ute att göra?), så då är det väl bara att dra igång med ett;

Hej! till publiken.

Ja, jag känner ju er redan litegrann. Har ju följt era kommentarer och läst en del av era inlägg då och då, samt hört talas om er från en o annan bloggträff. Dessutom varit på jazzklubb med Nattbuss, som även så besökt min ladugård i bara pyjamasen.

Själv har jag hållit mig långt ifrån. Det närmaste ett möte (förutom ovan nämnda) skulle väl isåfall vara när jag var med Sessan på shopping runt Stureplan. Då var tydligen Londongirl samtidigt ute på premiärtur med nya handväskan och vi kunde ju faktiskt ha sprungit på varann. Med en sådan accessoar hade du garanterat blivit igenkänd av mig och följande scen kunde ha uppstått;

"Stôpp, hôrt haru fått tag i e tôcka väske? Den likner väldit möe e som mi käring vre ihop härom kväl...Dä e väl itte du som e Londongirl eller....?

Fast varför skulle vi ha mötts, vi kunde ju lika gärna ha passerat varandra med fem meters lucka o fyrtio pers emellan.

God början på det nya året!