Ilva och Biggis resa till sommarkollo.

Att få åka på sommarkollo borde vara kul, men att döma av Ilva och Biggis uppförande var det mer att jämnföra med "sista färden". Ilva kanske, men absolut inte Biggis, kunde ju fått vara kvar när herr Simenthal anländer någon gång nästa vecka. Biggis är allt för ung och Ilva gränsfall, men jag kan ju inte skicka Biggis ensam på kollo så Ilva fick följa med till Årbotten och en annan där väntande ungkviga att dela sommarhage med. Detta var sedan länge bestämt men eftersom våren anlände tidigt i år släpptes djuren på bete redan första maj och nu har de liksom redan funnit sin plats i gänget och ville på intet vis lämna de övriga. Att få tag på dem i hagen var ju uteslutet så det blev till att driva in dem i ladugården och fösa ut övriga gänget igen alla utom Ilva och Biggis som fick fullständigtb fnatt när de insåg att de var instängda och skilda från de övriga. Det blev till att leka cowboy med lasso för att fånga in först Ilva. Inte allt för svårt, eftersom de då var två att stödja varandra. Men när väl Ilva infångats och drivits ut i transporten blev Biggis fullständigt vild och försökte med alla medel ta oss. Hon flydde runt och väl inträngd i något hörn anföll hon med full kraft. Ja även en ettårskviga nog trängd är väldigt svår att hantera innan man fått på en grimma. Dryga tvåhundra kilo som anfaller med full kraft tål att hanteras varligt så att varken folk eller fä kommer till skada. Efter att valsat runt några varv i ladugården fick vi grimman på Biggis och kunde dra ut även henne ut i transporten, binda upp och fort iväg. Bara det börjar rulla lugnar de ner sig , och väl framme i nya sommarhagen med utsikt över Gunnern, började de nyfiket kolla in allt nytt och sedan när ytterligare en kviga kom in i hagen, glömdes allt det hemska bort, för att istället nyfiket kolla in den nya kompisen som grundligt undersöktes i alla ändar.

Konvalecent och sitter som på nålar.

Igår var jag en snabbvisit på Arvika sjukhus för, operation "oppi ändan om". Har egentligen inte tid för något stôgsittande men hade inget val. Trodde givetvis att det skulle vara som vanligt redan idag men det kan jag glömma. Får nog bereda mig på åtminstone en vecka utan något tyngre arbete, och uttrycket "han sitter som på nålar"har fått en alldeles ny innebörd. Men blir resultatet bra, får jag tåla mig några dagar.

Annars är det som brådast nu med vårbruk, "kohagejaling", plus att Farmartjänst har som mest att göra på sommarhalvåret. Byggnationer, reparationer, vägarbeten, skogsarbeten och på det alla äldre som behöver hjälp i trädgården. Så,"det är mycket nu", som Nerhagen, en i gänget brukar säga när någon ringer om nya uppdrag, är "verklighet absoluta".

Men nu har kor och kalvar ute i hagen kommit till ro och sköter sig själva. De går upp och ner mellan gården och sjön, dagtid innan det blivit för varmt kommer de ut på de öppna betena närmare gården och i kvällningen drar de ner till sjön igen. En del av dem går faktiskt långt uti och badar, och det händer att kalvarna springer längs strandkanten och plaskar och leker. Ja just leker, för stor del av dagen går de som egen grupp och plötsligt får någon av dem spring i bena och leken är i full gång.

Men jag har dåligt med spring i bena nu, istället hasar jag fram mellan köket och "kammern", och till kvällen kan man ju alltid följa hockey-VM som går på TV-n. I somras när jag pajade ihop, då var det fotbolls-VM. Får tydligen framgent se upp med stora idrottsevenemang på TV om jag vill hålla mig frisk.

Kalvsläpp