BOSSE E

Örnens grå knattar anno dazumal

2011-05-15T02:22:00.000-07:00

Under årets Charlottafirande hade Örnen en utställning på biblioteket i anledning av hundraårsjubiléet. Dessutom var det meningen att den jubileumskrift som Keeper håller på med skulle komma ut. Nu var den inte riktigt färdig än, den kommer väl lite senare. Men hur som helst med det, det fick bli anledning till att Arne Hansson och Per-Arne Lundin kollade runt bland pojklagsspelare från långt tillbaka om de kände för en träff under Charlotta. Utgångspunkt var två bilder från dubbelmöte med Sörensands guttelag, med spelare födda -46, -47 med några få undantag. De som kom och från det äldre laget var; Arne Hansson, Bengt-Arne Andersson, Per-Olov Persson, Jan Gustavsson, Per-Arne Lundin, Ulf Holmèr. Saknades gjorde; Sture Toresson som tyckte sig överårig, Kjell-Åke Vitlock, kommer inte ihåg efternamn, Dick Tjärning som hade biljett till No Camp i Barcelona och Sven-Arne Adolfsson som gick bort för många år sedan.

Från det något yngre laget kom; Bo Eriksson, Jan Bye, Rune Kindberg, Bo Magnusson och Bertil Åkesson. Saknades gjorde; Lennart Alfredsson, Ulf Pettersson, Börje Holgersson, Jan-Bertil Melin, Arne Kindberg samt Willy Tholf som gick bort för ett antal år sedan. Dessutom kom Lars Strömberg, Åke "Flingan" Gustavsson och Tord Wiksell vilka inte var med i något av lagen.

Det hade bestämts att vi skulle träffas på Örnvallen kl.11.00 för kaffe och dit hittade alla fortfarande, men jag måste erkänna att det var lite svårt att känna igen alla runda, halta gubbar som gled in på parkeringen i bil efter bil. Men efter en del gissande "å håcken ä detta där" så blev vi efter en stund lite yngre, lite gladare och snart kändes gamla drag igen. Örnen bjöd på kaffe och vi bänkade oss i omklädningsrummet, för oss helt nytt eftersom det gamla brunnit ner för många år sedan, och snart var det fullt surr i lokalen. En del gamla klippböcker och foton skickades runt och snacket var i full gång. Så böjade dagens övningar med straffsparksläggning. Den ene efter den andre klev fram och fjuttade till bollen. Åke Flingan som ställt sig i mål hade inga större problem att ta de få bollar som orkade ända fram. Själv sträckte jag låret redan i ansatsen, men lyckades ändå sparka bollen vid sidan av målet. Två av oss lyckades mirakulöst få in varsin boll i mål till protokollförare Agges stora belåtenhet.
Efter lagda straffar gick vi ner till biblioteket för att kolla in utställningen, där vi träffade en och annan Örnprofil, bl:a Bengt Hagström, Sjöåsarn och Göran på Muraråsen.

Keeper satt också i ett hörn och såg lite betryckt ut eftersom den jubilumsskrift han håller på med ej hunnit bli klar.
Så blev det dags för en tur över torget för att fylla på med lite korv och hamburgare, innan övningarna skulle fortsätta nere i Tallmon. Det blev pilkastning, hästskokastning, boule, golf, ja vi hade att göra några timmar och roligt var det och många historier och kommer du ihôg....
Timmarna gick fort undan och prisutdelning till segraren Tord Wiksell förrättades innan den beställda middagen på Thon hotell. Tord W berättade en del otroliga historier han varit med om, bl.a hur de värvade Vladimir Krutov till att spela ishockey för Östersund, där Tord då var ordf. i klubben. Förresten bjöd han in oss att träffas i en stuga han är värd för, till nästa gång. Den ligger bara två mil från Treriksröset och för att ta sig dit måste man åka bil sista biten norrut i Finland, för att på slutändan gå till fots ett par timmar. Det blir något att bita i för oss, alla halta, lytta gamla "fotbollsproffs" i Örnens Knattelag från mer än femtio år sedan.

Whiskyprovning i Gaggas ateljé

2010-09-15T09:51:00.001-07:00

Whiskyprovning i Gaggas ateljé Lyckorna Gröttvål. Femton glada grabb...hmm gubbar trängde sig in runt borden i ateljén, vilken förvisso är bra mycket mindre än hembygdsgårdens loge ,men där vi rymdes gott ändå. Kvällens prövning som värdparet"Granberg, Bohm och Eriksson dukat upp, ville visa hur Lowlandwhiskyn Bladnoch connoiseurs choise, Rosebank dito, stod sig jämfört med Mackmyra brukswhisky. Deltog förutom värdar gjorde; Mats Peterson, Morgan Hammarström, Sven Olsson, Lennart Olsson, Lars Wettergren, Bengt Johansson Bera, Bo Söderlund, Anders Norrby, Hasse Magnusson, Bengt Johansson där öste, Tommy Björmark, Åke Jansson.

Den här kvällen hade vi vänt på tågordningen och började med provning före maten. Bladnoch, Rosebank, och Mackmyra var till färg och doft näst intill identiska, så ingen hjälp fanns där att hitta. När det sen kom till själva avsmakningen, var det inte heller där någon av de tre som stack ut, möjligen Bladnoch som hade lite örtigare och mer välfylld smak av sött ock blommor. De allra flesta lyckades placera sorterna rätt, dessutom tycktes smaken tilltala flertalet, medan några knorrade om allt för slätstruken whisky. Men Lowlands karaktär är lätt, lite blommig eterisk och Mackmyra kan nog liknas vid detsamma.

Efter provning bjöds grönkålssoppa med ägghalvor och nybakat bröd därtill. Efteråt serverades kaffe med äppelkaka och vaniljsås. Sedan bjöds den whisky runt som fanns kvar, till allas belåtenhet, och stämningen blev högre allt efter whiskyn tog slut i flaskorna.
Nästa provning skall bli i november med Allan A och Bengt i Berga som värdar och det ser vi redan fram emot.

E rektig rese

2009-09-28T09:03:00.000-07:00

Bo Magnusson ringde en dag uti augusti och frågade; "Har du lust att bli med ner till Tyskland och Belgien och åka lite racing. Jag är med i Svenska Porsche-klubben och vi skall ner till Spa-banan och köra där en dag, sedan bär det av till Tyskland och Nurbürgring där vi kör i tre dar". "Ja, det är klart jag gör", svarade jag med en gång utan betänketid. Sånt erbjudande får man inte var dag så det måste man bara ta vara på. Så måndag den fjortonde september startade vi hemifrån Bo i Skövde med hans Porsche 964 RS lastad på trailer som vi drog med en Audi A4 . Målet för dagen var Göteborg och färjan till Kiel dit vi anlände tisdag morgon för vidare färd under dagen ner till Spa i Belgien. Men resan höll på att få ett abrupt slut redan efter en halvtimmes färd från Skövde.

Strax efter vi passerat Skara och kommit en bit där det är trefilsväg blev vi påkörda bakifrån av en som det senare visade sig vara en 88-årig chaufför som ville köra om oss fastän att dubbelfilen övergått i enkelfil. Riktigt hur det gått till är svårt att veta men hans vänstra framaxel med vidhängande hjul satt kvar i vajerräcket och bilen tuschade både vår trailer och vänster sida på dragbilen som fick sina bucklor. Sedan kanade den vidare i ett gnistregn 150 meter fram från där vi fått stopp på vår bil och landade i en trafikrefug i vägens mitt. Ingen blev fysiskt skadad men det gamla paret i bilen var ju chockade och fraktades iväg i ambulans. Deras bil var skrot men vi kunde fortsätta efter en knapp timme och hann med färjan trots incidenten. Bra att ha lite marginal när man är ute och åker, man vet aldrig vad som kan hända.
Hur som helst i väl framme i Franco-Champs utanför Spa, en liten by i närheten av banan, installerade vi oss på vårat hotell för att senare på kvällen sammanstråla med hela svenskgänget ca 25 st för en gemensam middag. En märklig samling motornördar utifrån sett, men ett fantastiskt glatt gäng, som snart skulle märkas gav allt för sin "hobby". Det är mycket svårt att i ord berätta för en oinvigd och av en oinvigd när man hamnar i en så udda miljö, men hängivenhet för sin hobby är nog ett understatement att ta till. Jag tog en del bilder under resan och det får fortsättningsvis bli reseskildring;

En vacker kvällsbild från färjans akterdäck

Trafiken på de tyska motorvägarna är intensiv

Nu är det dags att lossa lasten och starta för första varven på Spa-banan

Kö ut mot Eau-rouge

De gamla racingdepåerna välfyllda

Några blessyrer förekom efter allt för tuff körning.

Efter en dags körning på Spa-banan bar det av vidare till Nürburgring.

Aston Martin, Ferrari, och allt annat i lyx sportvagnsklassen, men vackrast var nog ändå den här pärlanBilder från banan

Vi passade också på att göra en avstickare till Moseldalen som låg bara 4 mil bort. Där tittade vi på vinodlingar, gamla borgar och häftig natur, mycket annorlunda från här hemma. Vi passade givetvis också på att inhandla några lådor vin.

VinhandlarnDet är inte bara Arvika som drabbats av högt vatten, nivå enligt skylten.

Många bilder blev och det är svårt att välja ut för det är ju alltid så mycket mer man vill visa. Hursomhelst, en fantastisk resa och spännande upplevelser, inte minst att åka med i Porschen på Nürburg- ring i farter som iallafall är långt ifrån vad jag är van, Renault Kangoo är ju inte precis någon racerbil. En får segge tack för turn, å tack te de anre i Porscheklubben som va mä.
Detta va e rektig rese.

Bosse

Klassträff 1947-års modell, inlägg Nr 11

2009-06-29T00:22:00.000-07:00

Vilken kväll!!

Det var verkligen roligt att träffas igen. Sällan i mitt liv har jag sett så många glada människor på en gång, och det märktes trots de dryga femtio åren att vi verkligen hade något gemensamt kvar. Vi som var med och arrangerade tittade ibland omkring oss för att se om programmet fungerade, men vi behövde inte oroa oss, det hade knappast behövts något program alls. Vi hade verkligen något att prata om, allt såg ut som ett stort mingelparty där alla pratade i mun på varann. Vilket surr! Skolutflykt till Tallmon där vi sprätte delken, hoppade hage, och bollade bollar mot ett plank visade att kunskaperna satt lika bra som ABC. Att sen se Eva som var en hejjare på rockring liksom Gunnar hoppande hopprep som om de aldrig skulle gjort något annat och Bos djupa koncentration inför kulspelets pyramid, vilket engemang! Picknickkorgarna rensades snart i skuggan under mäktiga tallar, och öl, vin, cider läskade törstiga strupar. Sedan grupper indelats och frågeformulär med frågor om Charlottenberg delats ut fortsatte vi med besök vid Karl XIIs källa och vidare tillbaka till Thon hotell för fotograferingen.
Sen ramlade kvällen på med underhållning, buffémat, mera underhållning, kaffe. Timmarna bara flög iväg. Det finns ett ordspråk som säger,"att man skall sluta när det är som roligast,"och det gjorde även vi efter över tio-timmars samvaro. Tack skall ni ha allihop som var med, här följer lite bilder från kvällen.

Hälsningar Bosse E

Klassträff 1947-års modell, inlägg Nr:10.

2009-06-12T06:45:00.000-07:00

28 st, vi blir 28 st, om nu inte någon som tvekat in i det sista ändå vill anmäla sig. Men då får det ske nu genast för det är snart dags att beställa. Ja tänker inte avslöja i förväg vilka som kommer, det får bli en överraskning för er. Själv tycker jag det skall bli väldigt spännande att träffa er. Och som en hälsning till er från oss som jobbat med träffen ( Bertil, Tommy, Gunnel och Bosse ) vill vi tacka för alla roliga samtal och övriga kommentarer, det har sporrat oss. Nu är det bara för er att träna lite på ... ja ett å annat uppdrag blir det under "skolutflykten" till Tallmon. Förresten, vackert väder är redan beställt av Gunnel så det är redan klart. Sen var det bara en sak till, leta i gömmorna efter, ja vad som helst, foton, poesiböcker, ( blåa sockiplast), sånt som vi minns.
Då syns vi på Thon lördag 27 juni
Hälsar Bosse E

Klassträff 1947-års modell inlägg Nr:9

2009-05-21T00:00:00.000-07:00

Snälla, snälla, snälla,snälla. Vi ber dig, snälla,snälla,snälla stanna kvar hos oss, för vi behöver dig
Ja, så snälla,snälla,snälla, lyssna OCH;
NÄR DU ANMÄLER DIG,
SÅ GLÖM INTE BORT,

ATT TALA OM VEM DU ÄR. VI KAN BARA GISSA!!

Det närmer sä å anmälingera strömmer te, men skriv också namn på den som anmäler sig. Du som känner på dig att ha glömt hör av dig, eller ta det här på bloggen genom en kommentar

Klassträff 1947-års modell, inlägg nr:8

2009-05-01T23:09:00.000-07:00

Första maj passerat, inbjudan till klassträffen utskickad. Faktiskt hela 44 st. Skräcken är att vi missat någon trots efterforskningar och diverse gamla klasslistor. Det går ändå att missa, så är det någon som av en eller annan anledning inte fått någon inbjudan per post nu så hör av er. De allra första anmälningarna till klassträffen har redan kommit in, så det skall bli spännande att se hur många vi blir till sist.

Förra veckan träffades vi hemma hos Tommy och Lena, där vi gjorde klart inbjudan som ni nu förhoppningsvis fått. Vi passade då på att åka ner till Lagårdskuel och Kulleberget för att se på lämplig picknick plats till skolutflykten. Men buskarna har växt sig så höga och allt ihop ser så övergivet ut att vi slog utflyktsmål neråt Bruket ur hågen. Det får bli Tallmon istället, det ligger närmre från hotellet och dessutom ser sig mer likt ut från förr. Karl XII friska källa finns dessutom kvar om någon skulle behöva släcka törsten.
Ja nu börjar allt falla på plats, och nu väntar vi bara på att era anmälningar skall strömma in, ju fler desto roligare blir det. Många har ju planerat resor, besök hos släkt, vänner, fester o.s.v. och helgerna är snart fulltecknade framöver. Men kom då ihåg att det här är ett unikt tillfälle. Resan till den och den platsen går ju alltid att boka om och göra en annan gång. Men chansen att träffa dina gamla skolkamrater samlade får du aldrig mer. Så kom igen med din anmälan, så ses vi bortmâ Vrangsalva framôt sômmern...

Klassträff 1947-års modell inlägg Nr 7

2009-04-01T11:03:00.000-07:00

Datumet spikat! Nu måste ni se till att lördagen den 27 juni, då är det klassträff på Thon hotell i Charlottenberg som gäller. I går samlades vi fyra hos Gunnel och Svein Fiskerud för att finslipa på programmet, tack förresten för en mycket trevlig kväll, och nu börjar det mesta att ramla på plats. Vi kommer att skicka ut inbjudan med program efter nästa träff som vi skall ha den 21/4 hos Tommy, men det är ju bra för alla att redan nu kunna reservera datumet. För de som önskar boende på hotellet har vi ordnat ett specialpris på 990 kr för ett dubbelrum inkl. frukost, för övrig information om träffen och kostnader återkommer vi med i inbjudan. Det känns väldigt roligt nu när det börjar närma sig tycker vi som jobbar med det här, och vi har mycket positiv respons från alla er vi haft kontakt med. Sedan en annan sak; Har ni ideér, kom gärna fram med dem nu här på bloggen. Och vill ni ta med er fotoalbum, poesiböcker andra liknande grejer så gör det. Vi har lite underhållning i programmet men jag skulle tro att vi klarar att underhålla oss själva också framåt natten, så ta gärna med instrument också ni som spelar, man vet aldrig om Anners å Britta och andra "kända"låtar kan gå i repris....

Klassträff 1947-års modell inlägg Nr 6

2009-03-28T03:18:00.000-07:00

Örnvallen, eller som förre rektorn Leif Johansson på Tallmoskolan i ett uttryck av lätt storhetsvansinne döpte till "The Eagel stadion", när det vankades besök av ett av Englands bättre fotbollslag som var här på sommarträning. Som många av er kanske minns var det alltid bra drag runt Örnvallen, vilket det var fotbollsmatch eller friidrott. Vem minns inte Sörmarkarns och Bengt i Korlandas rekordförsök i höjd, eller Köla Stens otaliga rekordförsök på diverse udda långdistans sträckor. Och sen Kullerberget. Backen är ju idag riven och buskarna växer höga i underbacken. Då var det tävling och träningsläger mest hela tiden. Om inte Örnen hade tagit på sig SM arrangörsskap eller andra tävlingar så låg norska landslaget här på träningsläger. Jag minns förresten att svensk backhoppning inte ens då stog så högt i kurs. Om man får tro en intervju i AN med den något orginella "Liva" som sa, citat; di strir om svensker men jâ trur att nôrskera vinner än da, slut citat. Detta gällde SM-tävlingen. Det kanske inte är så konstigt att sporten fullständigt försvunnit. Annars var Valle Jern vår gamle lärare revypappa för SM-revyerna som drog fulla Folkets hus kväll efter kväll, så det hände saker både på och utanför idrottsbanorna. Det var tider det! Här följer lite bilder som visar hur det kunde vara;

Jan-Bertil Melin, snabbast i klassen vinner 60 metersloppet på skoltävling, och Brith hoppar på 1.30 i höjd. Om det räckte till seger vet jag inte men kanske.

Träning inför backhoppningssäsongen i gymnastiksalen

Målgång i skidspåret på Vrångsälven.

De här teckningarna kan jag bara inte låta bli att visa. Den första skall föreställa backtävling på Lagårdskullen med stearinljus som belysning. Det är faktiskt sant; vi hade flera tävlingar på kvällarna där nere, och då var det stearinljus som gällde.

Stilstudie, jag vet inte hur många såna bilder jag ritat, men många blev det. Det märkliga är ju att något finns kvar ännu, så finns det ingen backe längre finns iallafall ett par teckningar.

Klassträff 1947-års modell inlägg Nr 5

2009-03-22T00:48:00.000-07:00

Ni känner väl igen era gamla skolkamrater, Bertil, Tommy, Bosse och Gunnel på kökssoffan i Lyckene. Andra träffen inför sommaren, det lutar förresten åt sista lördagen i juni månad, men vi återkommer med datum och program lite senare i en inbjudan. Men lite hjälp behöver vi med att få kontakt med några som vi ej lyckats nå än. Så är det någon som vet vart; Hans och Håkan Larsson finns, eller han till vänster om mig på skolkortet från Ella Hanssons klass, jag vill minnas att han heter Kjell men är osäker, så hör av er. Vi letar även efter Hans Albin, det finns enligt eniro fyra st i Sverige. Den som jag tror det är har jag sökt på telefonsvarare men ej hört av än.
Hör gärna av er med ideér över huvud taget angående program eller annat som ni tänkt på, antingen här på bloggen eller ring 0570-32419.
Häsningar Bosse .

Klassträff 1947-års modell inlägg nr 4

2009-03-17T11:43:00.000-07:00

Tack till Börje, Gunnel o Brith för bilderna från Stina Strömbergs klass!!!

Klassträff 1947- års modell Nr 3.

2009-03-15T03:36:00.000-07:00

Inför vad som komma skall måste man ju försöka tänka sig in i vad som väntar. Här kommer några bra ex.

Strip 1. Inför.

Strip 2. Presentationen.

Strip 3. Hm, och vem är du nu igen?

Strip 4. Det kan ju finnas de med hästminne, och ett och annat outrett.

Strip 5. Vi har ju alla lite olika minnesbilder. Eller genom åren uppförstorade.

Klassträff 1947-års modell, inlägg Nr:2

2009-03-07T08:58:00.000-08:00

Så har vi haft vår första sittning, jag, Bertil, Tommy och Gunnel, smaskat i oss semlor från Källmans hemma hos Bertil och Laila, och spånat runt litegrann inför sommarens träff. Vi har delat upp er mellan oss så att vi skall försöka nå ut till samtliga på enklast tänkbara vis. Om vi lyckas få tag i alla får framtiden visa, men med hjälp av er som redan är kontaktade kommer det nog att gå bra.
Litegrann om när, var, hur, blev genomgått men det återkommer vi till efter nästa träff som vi har om fjorton dar.
Bilderna jag lade in i förra inlägget var ju från Ella Hanssons klass, några bilder från Stina Strömbers klass har jag än inte fått tag i , men så fort som någon skickat över bilderna skall jag lägga in dem. Men lite fler bilder skall det bli ändå; här följer bilder som Valfrid Jern tog på oss, förmodligen från femman.

Klassfest för 1947 års modell Charlottenberg

2009-02-27T08:17:00.000-08:00

Till sommaren någon gång, när solen skiner och pankera sprätter i Vrångsälva, då skall vi träffs på lämplig plats där skolan förr låg. Länge sen är det förvisso, men vem kunde förutspå att ett sådant tempel skulle få landningstillstånd uti môsen där vi som mest åkte lite skidor på vintern, för övrigt, nada. Hur som helst skall det bli väldigt roligt att se er igen och det samma säger alla som jag provat idén på, så nu till veckan skall jag, Bertil Åkesson Tommy Josefsson och Gunnel Fiskerud träffas och försöka dra upp lite riktlinjer för en klassträff så där en femtio år efteråt. Bloggen får bli lite som en anslgstavla inför sommarens evenemang och eftersom det finns kommentarfunktion kan ni lämna lite idéer och så. Som utgångspunkt gäller det klasserna som började hösten-54, de två parallellklasserna. Den ena med Ella Hansson som lärare den andra klassens lärare har jag tappat bort namnet på, men det kommer med senare, och fram till Valfrid Jern.
Jag har letat lite grann i gamla album och fått fram en del bilder från den första skoltiden och de kommer här som en påminnelse att" tid är ingenting"vi är ju fortfarande samma små fast i lite skrynkligare förpackning. Det blir väl lite fler bilder längre fram när jag fått del av de andras album också, sedan kommer vi att allt eftersom tala om när,var,hur också vidare. Men kom gärna med idéer, det är bara att använda kommentarsfunktionen,

hälsar Bosse Emmet

Om tomten kommer nu till Jul....

2008-12-07T00:55:00.000-08:00

En elvisp kunde ju va kul,
men det är klart den har ju inga hjul.
Så varför inte önska stort,
det har jag aldrig förut gjort,
så om nu tomten ändå ska förbi,
en Audi quatro kunde det få bli.
å finns nu ej en sån på lager,
ja nöjer mig med vad han tager,
så liten Volvo eller en Renault,( helst svart)
det skulle också kunna gå.
Men, men, en elvisp rör sig lika visst,
ja, ja, då var önskelistan klar till sist..

På ny blogg

2008-09-10T10:46:00.000-07:00

Sen en tid tillbaka sköter jag Arvika Farmartjänsts hemsida med tillhörande blogg.

Vi ses där!

Vårens små skördeoffer

2008-04-06T01:26:00.000-07:00

Jag såg en prins i går.
Vadå för en prins?
Jo en förvandlad prins.
Mitt på vägen
fångad av kölden
gäckad av driftens pockande,
satt han där
i sin färggrant glänsande vårdräkt.
Jag såg bestämt hur prinsens krona glänste
när jag sträckte min hand
för att hjälpa honom över vägen.
Men hans snövita ögon visade
att färden in i sagans rike
redan anträtts.
Godnatt herr Padda,
och simma lugnt
i himmelens näckrosdamm.

På tur till Gismestad

2008-03-29T04:04:00.000-07:00

Bönder på drift, eller besök i en annan värld, eller varför inte driftiga bönders besök i en annan värld.

Ja så kanske man skulle säga om den resa Carl-Christian på Gärdet i Allstakan, tillsammans med dotter Emma och fader Per-Axel, bjöd några bönder i Gunnarskogstrakten på. Det var Roland Magnusson i Tvärud, Rolf Bergfjord s.Backa, Daniel Andersson och Åsa Nilsson som startat upp i Hovilsrud, samt undertecknad Bosse i Lyckene Gröttvål, som tog plats i inhyrd Renaultbuss, för färd i österled.
Resans mål var Gismestad köttrasprovningsstation, där auktion på avelstjurar av raserna Simenthal, Charolais, Blonde, Angus, och Hereford avhölls.
Våren har ju hakat upp sig rejält så varken vårfåglar, mer än en och annan vilsen tofsvipa, eller övrig aktivitet på åkrar, var att skåda. Snarare mer och mer vinter ju längre österut vi kom, och väl framme i Gimestad, strax söder om Linköping, var det mer snö än hemma i Gunnarskog. Bussen fick parkeras ute på en åker, som snabbt förvandlats till lervälling. Ja, ja parkera gick ju bra, men att komma därifrån fick bli ett senare problem.

Så då klev vi in i stallarna och gick runt bland grannlåten, och att få uppleva den framtidstro som trots allt finns bland köttproducenter i Sverige var nyttigt. Det är ju ändå mest negativa toner som hörs, så då blir motsatsen desto bättre att uppleva.

När då auktionen drog igång med Simenthal, och priser på sextio-,sjuttio-,åttiotusen kr, ja en tjur gick t.o.m upp i över hundratusen, ja då förstår man att det finns framtidstro.
När sedan Charolaisrasen ropades ut, blev nytt rekord satt. Karl-Erik Persson i Knivsta ropade in 880 Champagne av Strömsnäs, till den nätta summan av 185 000kr!
För två år sedan blev nytt rekord satt med hela 150 000 kr, men vd Lars Lindell på Svensk Köttrasprovning, säger att priserna brukar stiga vartannat år, eftersom tjurarna gärna hålls i tvåårsperioder, så då var det väl dags igen då.

Ytterligare två tjurar gick för över 100 000 kr, en Simenthal och en Charolais, och övriga drygt nittiotal tjurar auktionerades ut till stora pengar i ett rasande tempo.
Efter denna kylslagna men spännande tillställning var det dags att försöka få upp bussen på körbar väg igen. Till det fick vi hjälp av två flinka gossar på en fyrhjuling som snart baxat loss bussen, och vi var på vägen igen.
Nu var målet ställt till Motala, för middag på restaurang vid torget, vilken Carl-Christian och Per-Axel besökt vid tidigare tillfälle. Åtta hungriga köttbönder som frusit sig igenom en köttrasauktion, hade då inte så svårt med matvalet . Biff/ entrecoté låg snart på faten och vi njöt alla av en god middag innan vidare färd hemåt anträddes.

En mycket rolig dag som dessutom kröntes av att Färjestad lyckades med att tvåla till Linköping med 4-1.
Ett stort TACK till Carl-Christian och Per-Axel för en fin tur, vill jag härmed framföra från alla oss som var med!!!

Äljaktstankar i november

2007-11-10T09:52:00.000-08:00

En fantastisk fin morgon. Fem grader kallt och nästan vindstilla. Bara att luta sig tillbaka och låta tankarna flyta iväg,å dä gör dom.
Tiden går så rasande fort numer. Det finns en historia återberättad mången gång från vår bygd om en tid när ny teknik precis nått ut till stugorna, telefonen. En äldre kvinna, ensam hemma hör när den nya apparaten ringer och gör så gott hon kan, lyfter luren och säger följande," Hallå, det är ingen hemma å jä kan itte telefonere," så lägger hon på luren. Detta har man ju skrattat åt nån gång å tyckt hon var bra enfaldig. Men det är ju bara se till sig själv, överkörd av all ny teknik med mobil telefoner, datorer och dess användning. Visst mobil telefon i all ära, om täckning finns så är det ju bra att kunna ringa, men alla andra funktioner?, nja. Ja säger lite som den äldre damen några decennier tillbaka, "å jä kan itte...."
Peter anropar i radion att hans hund har gått ur såten med en älgtjur och Åke far och rantar runt fram och tillbaks längs Bergsjön en halv mil bort, så det är "ostört" på passet och tankarna vandrar vidare, till det ofattbara som hände i en skola i Finland denna vecka. Förvånat märker man i debatten efteråt att det är medlen, vapnen, som är i focus. Vapenlicenser o.s.v. . Inte att det är människor i stor nöd som drastiskt tar till sådana våldsuttryck. Vilket han gått in på Konsum i Arvika o köpt en morakniv för att sedan gå in på närmaste lekplats och ta livet av första bästa barn, eller gå lös på skolkamrater med pistol, är ju egentligen ingen skillnad, mer än antalet döda. Det måtte vara betydligt fler människor som far illa i dagens egoistiska klimat än förr. Hur nödtorftigt den än må ha varit, men ungar hade i alla fall ett hem förr, och det är mer än man kan säga idag, där de flesta ungar har både ett och två och kanske till och med tre ställen de förmodas bo på, men ingenstans är hemma.
En annan tanke slog mig också i morse när jag plockade fram älgstudsaren ur vapenskåpet. Där står också min gamla bortglömda mauser som jag vann 1961, fjorton år gammal. Ett tävlingsvapen kaliber 6,5 mm för banskjutning. Ett vapen där man liggande på 300 m skjuter tio skott på en tioringad tavla, och där tians diameter var, om jag inte missminner mig, tjugo cm.. Liggande var vi ganska många som oftast sköt fullt. Många gånger hade vi med våra vapen till skolan, Arvika läroverk, för träning eller tävling. Det var ingen som tyckte det var konstigt med några mauserar i skolsalen och ett hundratal skott i skolbagen. Det kanske inte var bättre förr, men definitivt en annan mentalitet.
Förresten Sessan, du som vet vad varenda prick på dataskärmen är och betyder och dessutom kan få dom att lyda dina instruktioner, undrar just när och vilken teknik som en dag kommer att förstumma dig och får dig att känna... En sak är ändå säker, det kommer att ske och fortare än du tror.
Dagen lider mot kväll, hundarna kopplade, ingen älg skjuten och dagens övningar avslutas. Samling i morgon halv åtta,och då, då jädrar. Skitjakt på er alla, vad helst ni nu har i kikaren.

Rapport från Yasuragihelgen

2007-09-24T03:17:00.000-07:00

Njuta av livets gåva är en konst. En skön konst, lätt att glömma av, om ej övning i ämnet upprätthålls. Det är alltför lätt att bara låta dagarna av arbete och vardagsbestyr helt ta över. Helgen som gått har jag däremot tillsammans med Sessan fått uppleva något underbart annorlunda. Ett dygn på Hasseluddens Yasuragi. Hasseludden ligger en bit ut på Stockholms inlopp sjöledes, så vi tog naturligtvis en båt från kaj vid Strand. Fantastiskt väder och Stockholm från sin allra vackraste sida, så måste ju bara ett sådant äventyr inledas.
Efter en halvtimmes färd anlände vi till Hasseluddens brygga och det var tydligen bara vi två som tagit båten ut, för vi var ensamma att kliva iland där. En liten promenad på smala gatan upp bland vackra villor, innan skylten visade vart vi skulle ta vägen, och en slingrande asfaltstig tog vid, brant uppför, mot anläggningen som likt en fet orm låg utsträckt högst uppe på berget. Incheckning, där vi fick nyckelkort till hotellrummet, badkläder och varsin yakuta att bära under vistelsen.

När vi genom vindlande korridorer funnit vårt rum, bytt om från egna kläder till badkläder och yukatan, en blå mönstrad linnerock som alla gäster bar, var det bara att kliva i tofflorna och långsamt träda ut i en ny värld. Ja verkligen en ny värld där alla du möter är klädda precis som du själv; i en blå mönstrad yukata och med tofflor på fötterna, skridande värdigt fram genom de vindlande korridorerna. Korridorerna vackert designade men grussarger efter väggarna och i varje vinkel fanns stora väl krattade grusbäddar, här och där porlande någon fontän och andra japaninspirerade detaljer. Befriande fritt från allt onödigt bjäfs lägger man däremot märke till enkelheten och det vackra i de små detaljerna.

Innan vi gick i badet för första gången fick vi en introduktion i tvagningscermonin. Det fanns fyra olika tvagningsavdelningar, två för damer, två för herrar, varav en avd både för herr och dam är tyst avd. Själv valde jag tyst avdelning .
Väl inne och avklädd även badkläder fann man en pall och en träbytta där man sätter sig på pallen, fyller byttan med vatten från en kran och häller över sig. Med en tvättlapp är det så meningen att du med små cirkulerande rörelser utifrån armar och ben in mot kroppen och hjärtat, skall tvaga dig både kroppsligt och själsligt. Nöjd med tvagningen fanns varm bassäng att lägga sig och bara flyta avslappnat i, dessutom fanns bastu.
Så är det dags att träda ut i stora badavdelningen med femtiometers bassäng och skönt ljummet vatten att simma några längder i. På bassängkanten väntade sedan vilstolar framför panoramafönstren, där man kunde slappa , läsa en bok, eller bara njuta av utsikten. Du kunde även gå utomhus och lägga dig i någon av de heta bassängerna som fanns där. Ljuvligt.
Nöjd efter några timmars badande, gick vi en våning upp till relaxavdelningen, där stora fruktfat och te stod framdukat att bara ta för sig av och även där fanns vilstolar att slappa i, och utanför en stor altan med växter , mest använd av rökare i kvällskylan.

Sessan som aldrig kan få nog av bad, ville ta ytterligare ett varv i de heta källorna innan middagen, så jag la mig i en vilstol och läste vidare i Guillous Madame Terror.
Middag var beställd i förväg. Ja som allt annat det här, var detta Sessans present på min sextioåsdag, vilken vi nu avnjöt, till kl åtta på restaurang Tokyo. Att gå på restaurang en lördagskväll och se samtliga gäster i exakt samma klädsel, både damer och herrar, är unikt och en märklig känsla, men med matsedeln för ögonen glöms snart sådana detaljer av. Det blev sushi med misosoppa som förrätt, entrecote med friterade risbollar som varmrätt, glass med frukt och bär som efterrätt. Till detta drack vi Sapporo öl, risvin, något Italienskt rödvin och till desserten ett dessertvin.

Att äta är ju inte bara munnen förunnat, vacker uppläggning och som alltid färgrikt när det är japanskt, och ljuvlig kryddig doft tar upp alla sinnen. När vi dessutom blev serverade en entrecote, uruguanskt kött, som var det bästa i entercoteväg jag avnjutit, så var middagen fulländad, och lite strul med vinserveringen glömdes lätt bort. Som pricken över i:et avslutade vi kvällen i den konstfullt upplysta baren, med varsin Laphroaig och en dag full av upplevelser var till ända.

Vaknade tidigt nästa morgon och skred sakta ner till badet medan Sessan sussade vidare. Nästan inte en själ var i farten än, tyst och skönt. Gled i sakta mak fram, längd efter längd i bassängen, för att slutligen gå utomhus för att kliva ner i en av de heta bassängerna. Varma ångor över vattenytan som en dimma rann ut ut över bassängkanten och ner i tallskogen. Stilla, ljuvligt tyst. Långt ut på fjärden hördes en Finlandsbåt närma sig Förövrigt, inget. Flöt drömskt halvsovande omkring länge och väl men till slut gav magen sig till känna och det var dags för frukostbuffén. Där väntade en nyvaken Sessa med välfylld tallrik vid ett bord så det blev för mig att ta efter.
Så gick förmiddagen och snart närmade sig kl 12.00 och det var dags att checka ut.
Buss in till stan, eftersom första båt in inte avgick förrän strax före tre, trångt bullrigt, kö på infartsleden men inget kan ändå förta känslan av det föregående dygnet.
Tack Sessan för en underbar helg!

(Foto: Sessan)

Ut ur godispåsen två.

2007-09-23T12:39:00.001-07:00

Ja så har det då äntligen hänt. Sista karamellen uppäten, påsen tom. Men vilken karamell, den läckraste av de läckra. Utförlig rapport med bilder från en underbar weekend kommer inom kort. Yasuragi Hasseludden; helt fantastiskt.

Ut ur godispåsen

2007-08-04T05:37:00.000-07:00

Goda karameller skall man suga länge på. Och jag fick en hel del godis i februari när jag fyllde år, ( bl.a en liten tunna whisky), och ändå kanske jag har det bästa kvar. Kanske, för i veckan som gått lyckades vi äntligen pricka in en regnfri dag för utnyttjande av presentkort på Bike corner i Karlstad.

Ett dygns hyra av valfri hoj för en glidartur runt i Värmland, vilket var presenten från mina snälla grannar. Det blev en Honda shadow 750, en custom modell som verkligen har allt. En v-motor med rätt muller och ett fantastiskt drag och en åkställning med skön känsla. Som fullständigt grön biker är det väl ingen höjdare att börja i en stad, men tillsammans med min granne Hagengubben, plus ytterligare två knuttar tog vi oss ur stan och kom ut på småvägarna norr om Karlstad.

Snart lite varmare i det lånade mc-stället och allt annat ovant, kändes mc-åkandet mer och mer bekvämt och jag kunde njuta fullt ut av att bara glida fram, känna doften av koskit och hö allt efter vi passerade den ena gården efter den andra längs Frykens östra strand. Efter dryga tio mils körning stannade vi till i Munkfors för en liten paus och passade på att tanka hojarna. Skrattretande 3,3 l gick det i min hoj efter dryga tio mil, jag tror inte ens en moped klarat det billigare. Vi fortsatte därefter mot Sunnemo, Brattfors och till Filipstad där vi stannade och åt lunch. Rätt kul att sitta inne på resturangen och se passerande fotgängares lystna blickar på de läckra hojarna parkerade utanför. Habegäret växte en aning där måste jag medge.

Sen var frågan; forsätta norrut eller tillbaka ner mot Karlstad, för vidare färd genom väst-Värmland mot Gunnarskog för kvällen. Det fick bli det senare alternativet och vi kryssade oss fram längs den ena slingrande vägen efter den andra, tills vi anlände framåt kvällskvisten.

Ca trettio mil, masssor med intryck, och lite skakig och stel får medges men ändå jävligt nöjd, och dessutom, ändå inte framme, för dagen efter skulle cykeln köras tillbaka till Karlstad, och det behövde ju inte ske närmaste väg.

Tyvärr var det åter regnhot på morgonen så jag startade tidigt men väl ute på 61:an söderut blev det något stabilare, så jag tog av över Fryksdalshöjden för att få lite mer åkkänsla än på den raka tråkiga 61:an. Härlig tur blev det, och tur med vädret, för när jag fällde ut p-stället och vred av tändningen utanför Bike-corner, kom de första regndropparna.

Men, det finns ytterligare godis kvar i påsen. Jag och Sessan skall ju tillbringa ett dygn på Japanskt spa, kanske i september, i allafall före älgjakten i oktober.

Miniskulptur

2007-07-20T10:06:00.000-07:00

Guide Michelin

2007-07-08T04:37:00.000-07:00

Guide Michelin alias Bosse E. Eller kanske man skall säga att det är tur för Sillegården och den nya traktören att det var alias och inte orginalet som var där och åt lunch igår. Sillegården som vi besökt många gånger genom åren och alltid blivit serverade fantastiskt god mat. De skulle säkert fått ett flertal stjärnor i guiden för miljön, service och framförallt den goda maten som där serverats genom åren. Men nu, vad har hänt. Att husfärgen börjat flagna på bygnaderna och utställningen i hallen ointressant är ju inte traktörens fel men med den maten överlever de inte länge. För blir man serverad revbensspjäll stekt av fläsk som legat i frysen under allt för lång tid och härsknat och såpass segt att det verkade som uppvärmt från dagen innan. Då är det definitivt inget man vill bli serverad någon mer gång. Bedömning i stjärnor får bli ungefär "fyra", ja alltså överkorsade. Ett pinnhål över hälsovådligt. Får hoppas för Sillegårdens skull, som vi förr betraktat som en pärla, på snar förändring.

Midsommaraftons...förmiddag.

2007-06-22T02:19:00.000-07:00

Sovmorgon, alltså ingen väckarklocka som manar på, utan man kan lugnt dra sig en stund. Men vanans makt är stor, så framåt sjutiden har kaffesuget blivit större än längtan att dra sig ytterligare en stund. Ner i köket, på med bryggarn, fram med smör och bröd ost och inlagd sill. Tyst och skönt. Freja gäspar i bädden men drar sig gärna en stund till, liksom matte, kan det ha nåt med fruntimmer att göra? Åke och Fritte krafsar däremot uppfodrande på ytterdörren och vill in för att få frukost, hmm. Bläddrar förstrött i gårdagens tidningar som ej hann bli lästa, kollar ut genom fönstret och konstaterar att vädermadame Geitskaret ännu en gång träffat mitt i prick. Grått blåsigt och tydligt regn som väntar framåt dagen. Men skit samma, vi har inga planer för dagen och sill och färskpotatis med nubbe går ju alltid att konsumera innomhus. Och vill man äntligen ha midsommarfirande med sol och dans runt majstång kan man ju alltid slå på tv-n framåt kvällen för där står hajk-Alsterlind som värd för firandet vid Kils hembygdsgård, inspelat tidigare i veckan i strålande solsken.

Tänker vidare framåt på kommande dagar. Slåttern står för dörren och hömaskinerna skall fram och ses över innan det är dags att dra igång cirkusen igen. Vi är ju beroende av fina dagar eftersom höet skall torkas på backen innan det körs in. det är ett evigt spanande efter högtryck och kollande av väderleksrapporter innan man törs dra igång. Om två tre veckor när det är klart, om vädret håller, då tänker man att, ja, det gick ju bra i år också men så här innan, en grå dag, då är det lite tungt.

Tittar ut genom fönstret ock konstaterar att det utlovade midsommarregnet nått fram hit och då är det väl bara att inställa sig på ett dygns regnande framöver. Sessan och Carro gjorde nog rätt som ställde in turen till Värmland under midsommar. Det blir säkert bättre längre fram, då kan de ju få en högaffel i händerna också om de har "tur". Det får bli sofflocket ytterligare nån timme framåt, har kommit halvvägs i Stieg Larssons sista "luftslottet som sprängdes", annorlunda och spännande läsning.

Nu tassar Gagga omkring på övervåningen så då har väl morgon övergått i förmiddag.

Gomiddag och en trevlig midsommarafton önskas från väst, där det regnar som allra mest

Ilva och Biggis resa till sommarkollo.

2007-05-26T09:55:00.000-07:00

Att få åka på sommarkollo borde vara kul, men att döma av Ilva och Biggis uppförande var det mer att jämnföra med "sista färden". Ilva kanske, men absolut inte Biggis, kunde ju fått vara kvar när herr Simenthal anländer någon gång nästa vecka. Biggis är allt för ung och Ilva gränsfall, men jag kan ju inte skicka Biggis ensam på kollo så Ilva fick följa med till Årbotten och en annan där väntande ungkviga att dela sommarhage med. Detta var sedan länge bestämt men eftersom våren anlände tidigt i år släpptes djuren på bete redan första maj och nu har de liksom redan funnit sin plats i gänget och ville på intet vis lämna de övriga. Att få tag på dem i hagen var ju uteslutet så det blev till att driva in dem i ladugården och fösa ut övriga gänget igen alla utom Ilva och Biggis som fick fullständigtb fnatt när de insåg att de var instängda och skilda från de övriga. Det blev till att leka cowboy med lasso för att fånga in först Ilva. Inte allt för svårt, eftersom de då var två att stödja varandra. Men när väl Ilva infångats och drivits ut i transporten blev Biggis fullständigt vild och försökte med alla medel ta oss. Hon flydde runt och väl inträngd i något hörn anföll hon med full kraft. Ja även en ettårskviga nog trängd är väldigt svår att hantera innan man fått på en grimma. Dryga tvåhundra kilo som anfaller med full kraft tål att hanteras varligt så att varken folk eller fä kommer till skada. Efter att valsat runt några varv i ladugården fick vi grimman på Biggis och kunde dra ut även henne ut i transporten, binda upp och fort iväg. Bara det börjar rulla lugnar de ner sig , och väl framme i nya sommarhagen med utsikt över Gunnern, började de nyfiket kolla in allt nytt och sedan när ytterligare en kviga kom in i hagen, glömdes allt det hemska bort, för att istället nyfiket kolla in den nya kompisen som grundligt undersöktes i alla ändar.

Konvalecent och sitter som på nålar.

2007-05-11T02:48:00.000-07:00

Igår var jag en snabbvisit på Arvika sjukhus för, operation "oppi ändan om". Har egentligen inte tid för något stôgsittande men hade inget val. Trodde givetvis att det skulle vara som vanligt redan idag men det kan jag glömma. Får nog bereda mig på åtminstone en vecka utan något tyngre arbete, och uttrycket "han sitter som på nålar"har fått en alldeles ny innebörd. Men blir resultatet bra, får jag tåla mig några dagar.

Annars är det som brådast nu med vårbruk, "kohagejaling", plus att Farmartjänst har som mest att göra på sommarhalvåret. Byggnationer, reparationer, vägarbeten, skogsarbeten och på det alla äldre som behöver hjälp i trädgården. Så,"det är mycket nu", som Nerhagen, en i gänget brukar säga när någon ringer om nya uppdrag, är "verklighet absoluta".

Men nu har kor och kalvar ute i hagen kommit till ro och sköter sig själva. De går upp och ner mellan gården och sjön, dagtid innan det blivit för varmt kommer de ut på de öppna betena närmare gården och i kvällningen drar de ner till sjön igen. En del av dem går faktiskt långt uti och badar, och det händer att kalvarna springer längs strandkanten och plaskar och leker. Ja just leker, för stor del av dagen går de som egen grupp och plötsligt får någon av dem spring i bena och leken är i full gång.

Men jag har dåligt med spring i bena nu, istället hasar jag fram mellan köket och "kammern", och till kvällen kan man ju alltid följa hockey-VM som går på TV-n. I somras när jag pajade ihop, då var det fotbolls-VM. Får tydligen framgent se upp med stora idrottsevenemang på TV om jag vill hålla mig frisk.

Kalvsläpp

2007-05-06T02:30:00.000-07:00

Prisutdelning

2007-04-22T06:49:00.000-07:00

Ja grattis Londongirl, det var du som klämde ut de rätta dropparna till slut och erhåller där med första pris; en virituell cykeltur runt Bergsjön.

Vi drar iväg med en gång. Du får låna Gaggas hoj, så slipper du dra med din egen. Andrapristagarna Ilva, Gunnel, Caroline, Mamselamsen, Cornelia och Humlan vinkar avundsjukt av oss.

En och en halv mil på krokiga vägar, mestadels uppförsbackar ( märkligt nog ) tar sin tid, men jag lovar att jag lagt in en glasspaus på andra sidan, så går sista biten lättare.

Ja, då trampar vi iväg norrut genom skogen, har vi tur kanske vägen korsas av en och annan älg eller räv, men det finns annat att beskåda utan djurmöten också. När vi trampat uppför första backen, kommer en liten raksträcka med ung granskog på höger sida, och det är inte vilken granskog som helst. Där fanns förr uppsatta små torn runt en del träd, där växtförädlare klättrade runt och tog prover på frön, mätte träden, bokförde resultaten... Det är nämligen klassat som en av Sveriges bästa granmarker, med speciell förekomst av vissa mineraler som ger denna unika växtmiljö.

Vi rullar vidare, och passerar i rask takt, Bikupera, Intake, Ängmyra, och närmar oss den fruktade Kåtförsbacken, där Gagga totalkraschade sin bil första hösten i Lyckorna. Hon lyckades göra om sin lilla bil ( rem-johan ) till ett grusfyllt russin. Det fanns inte en hel plåt på hela bilen och baksätet fylldes med jord, grus och sten när hon kanade baklänges upponer utför backen med utslagna rutor. Väl nere slog bilen åter runt och hamnade på alla fyra hjulen med nosen i färdriktningen igen.
Så närmar vi oss Rompa, ett hus som skogen håller på att återerövra o Nordsjöbruket, enda bruksbyggnaden som återstår från brukstiden , en bäverhydda i Nordsjöbruksälven precis på vägkanteno ytterligare ett tomt ställe; Lundby,och sedan är vi ute på stora vägen från Charlottenberg till Sunne och Torsby. Vi sätter ner foten för en liten paus. Går över vägen till den sen länge nedlagda Nordsjöbruksskolan och beskådar den totalt igenväxta skolgården ner mot sjön Räköken. På den här skolan fanns en magister Tjärning som höll sträng disiplin. Det finns en och annan mer eller mindre sann historia efter honom...

Nu blir det till att trampa asfaltväg ett tag, men håll hårt i styret så du inte blåser av vägen när timmerbilar eller norska fisketradare drar förbi i full fart, för här pågår ett ständigt tradarrally. Det är på det viset att norska transporter mellan syd-och-nordnorge sker på svenska vägar av två skäl. Dels gör det norska landskapets utformning att väg nord-syd blir synnerligen krokiga, dels kör de så att säga skattefritt på svenska sidan. Vid tullen i Eda stämplas bilen ut och behöver ej betala km-skatt förrän den kör in på norsk sida igen, någonstans långt upp i norr.

Men vi trampar på ner mot Aschtasônne, med Carl-Christians betande Simmentalkor slött gloende på oss över stängseltråden. Småhus och fina trädgårdar ligger nu på rad ner mot affärn vid Sônne, vilken tyvärr lagts ned. Där sitter en och annan kanotist och känner sig blåsta på påfyllning av provianten, men vi vinkar glatt åt dem och trampar vidare över bron vid Vassbottens norra ände och vänder kosan söderut uppför lia mot Tvärud, fortfarande med trädgårdstäppor uppblandat av kohagar, men nu med Roland i Tvares Herefordare som slår flugor med svansen. Passerar skolan i Tvärud, ännu ej nerlagd, och kommer fram till Bergatorpet, där vi tar till höger ner mot Järperud. Nu slipper vi tradarrallyt, för de går till vänster, för vidare färd norröver. Nu har vi en fin lunk ner mot Järperud, med många fina småhus efter vägkanten, uppför lia mot Berga, över krönet och där ser vi Bergsjön igen och tvärsöver sjön ligger Lyckorna och vi har nu kommit halvvägs.

Nu bär det utför ner mot sjökanten och vägen följer sjön ett bra stycke alldeles på sjökanten tills vi närmar oss Ryggestalia och det bär uppför mot Stommen ( the big city of Gunnarskog ) där väntar utlovad glass på Claudias marknad, den nyöppnade närbutiken och bensinstationen, som en tysk familj som slagit sig ner i Gunnarskog, tagit över.

Så kör vi igen ,förbi Lugnet, skymtar kyrkan där Gagga o jag gifte oss, o fortsätter utför backen ner mot Rexedbroa, där vi tar till höger och är åter inne på vägen norröver mot Lyckorna. Kommer du ihåg Bror Rexed, en gång för länge sedan chef för socialstyrelsen? Det var han som genomförde du-reformen inom offentlig förvaltning. Han kom just från Rexed,och det är klart att han fick ett passande smeknamn ;" Durex ".

Nu är det åter uppför som gäller, men vi stannar snart halvägs upp för att beskåda Jungfruhålan, en jättegryta från istiden. Ett runt hål utsvarvat i berget med en diameter på ca tre meter.

Vidare uppför förbi Högen och så närmar vi oss Tobol, en gammaldags by där husen ligger tätt efter bygatan. Ett hus sticker ut lite grann; nymålat, läckert pistagegrönt står det ut mot allt falurött. Det är en holländsk familj som köpt Lönna och startat ett väldigt spännande odlingspojekt där. Det kommer att bli mycket intressant att följa.

Fortsätter uppför där Nordstugebacken ligger på toppen, och sedan bär det ut över Gröttvålsängarna som grönskar lite lätt, där Lars-Eriks får och en o annan råbock går och betar på vallarna. Gröttvål ligger som ett band uppåt åsen, med betesmarken mellan oss och byn. Där kommer snart våra egna kossor ut på bete.

Uppför sista backen. Sedan rullar vi förbi Oves såg ner mot Lyckorna och alla kossorna och andrapristagarna står kvar och vill höra, "Hôss va dä, va dä nôe å se ?".

Sen blir det fest i Gaggas ateljé, och där får alla vara med.

Pristävling

2007-04-08T10:02:00.000-07:00

VAD GÖR JAG EGENTLIGEN?

Bästa svar får pris

Utmaningen från Ilva

2007-03-10T01:27:00.000-08:00

Okey Ilva, utmaningen antagen. Börjar med att slå upp en kall öl och går till skivhyllan för att välja något lämpligt att gå igång på. Det får bli Joss Stone till att börja med, det här kommer att ta tid. Jaha sex udda saker om mig eller som jag varit med om, hmm.

1. Sysslade i ungdomen med den idag avsomnade sporten backhoppning. I Värmland mycket poppis på femtio-sextiotalet och en kul sport som fullständigt dött ut. Det finns väl inte fler utövare av denna sport i Sverige idag, än vi var då i vår förening IF Örnen. Skapade väl inga större rubriker som idrottsutövare, men var med om en händelse som åtminståne i vårt grannland Norge var stort. I Oslo arrangerades varje år en jättestor tävling för ungdom i backhoppning; Bekkelagsrennet som även kallades för lilla Holmenkollen var om man skulle göra en jämförelse ungefär i storleksordning som dagens Gothia cup i Göteborg. Tre hoppbackar liggande parallellt med gemensam bromsplan, där sjuhundra till tusen deltagare hoppar i jämn ström och över tiotusen som åskådare i backen tittar på. Jag skulle tävla i den mellersta backen och hade precis kommit upp i tornet för att sätta på skidorna när en bärande bjälke på avsatsen ger vika och samtliga deltagare i tornet med skidor och all annan bråte rasar ned i backen i en enda stor hög. Med plankor, mera skidor, och ytterliggare deltagare på väg upp ramlande ner ovanpå i högen. Ingen dog, men av tjugotre som rasade ner var jag den ende som kom undan utan några arm eller benbrott. Stor skandal för Norge och norsk hoppsport när ett backhoppartorn kunde rasa ihop under en tävling och dessutom mitt i Oslo. Dagen efter fick jag dela första sidan i norska tidningar med Nikita Chrusjtjov som tydligen också utmärkt sig, dock inte i någon skidbacke.

2. Hade redan under skoltiden väldigt svårt att bestämma mig för vad jag ville bli, men var fullständigt säker på tre saker som jag inte ville bli; Militär, arbeta i fabrik, och absolut inte bonde. Men vad hände! Redan under tiden i verkstadsskolan ( bilmek) blev jag erbjuden av en arméingenjör att söka värvning för den fina utbildningens skull. Okey lumpen måste man ändå genom så.... efter tre år och fullständigt utless på det militära sökte jag mig hem till Arvika och fick arbete på Volvo BM. Sju år på Verken, sju bra år men ändå fabriksgolv, innan bokbussen kom i min väg. Och nu idag är jag ju faktiskt bonde, ( men söker inte ny fru).

3.Har lagt märke till att jag konstigt nog har en bra känsla för färg och form och speciellt i kläder. Har aldrig intresserat mig för vad jag själv råkat få på mig, utan tagit det som hängt närmast i garderoben. Men efter ett antal besök i damaffärer med Gagga eller Sessan har jag förstått att, ja det här begriper jag mig på. Jag duger definitivt till smakråd åt både yngre och äldre damer.

4. Om, jag skulle leva om mitt liv och finge välja "vad du vill bli som stor" skulle det bli jazzsaxofonist.

5. Lagar gärna mat men vill absolut inte ta hand om tvätt.

6. Apropå Ilvas avoghet mot motionslopp och Maja Gräddnosloppet i synnerhet... min svägerska har sprungit ( gått ) Maja Gräddnosloppet samtliga gånger och erövrat många läckra t-shirts i pris. Väntar på att få se årets kreation.
Själv har jag aldrig deltagit i något motionslopp på de senaste fyrtio åren. Var med i Korpens stafett; Kyrkviken runt i Arvika någon gång i mitten av sextiotalet. Jo förresten, deltog i byalags-cupen här i Gunnarskog för några år sedan. Men, efter senaste gången fick Gagga lova att är jag så dum att jag överväger deltagande någon mer gång har hon skyldighet att se till att det inte blir av. Byalagscupen? Ja fotboll mellan de olika byarna i Gunnarskog som väldigt fort övergår i blodigt allvar där alla ger allt ( som de hade en gång ) för kung och fosterby....

Se där, ja nu har Joss Stone tystnat, ölen är sen länge slut och jag har kommit i mål. Få se nu vem skall jag då utmana. Det får bli "Bokhororna"; ni är härmed utmanade.
Johanna, Johanna, Johanna, Caroline, Jessica. Alltså fem "horor" i en smäll. Det var det närmaste jag kommit......

Det är min dag idag

2007-02-13T03:28:00.000-08:00

Det är min dag idag. Och som Sigge Fürst en gång i tiden pratsjöng , att bullarna var extra trinda idag för det är min dag min dag idag. Ja en och annan bulle, kaka, tårta plus lite annat lär slinka ner under dagen kvällen natten..började redan tidigt innan ladugårdsstässing med kaffe och smörgås på sängen, Bunhahabian whisky och en fantastisk Ardy Strüwer lito hon lyckats hemlighålla köp av som present. Kolla bilden, älskar verkligen en bra saxofon, jazz eller blues spelar ingen roll men ändå. Just nu spelar Dexter Gordon så det blir att njuta med både ögon och öron framöver. Och whiskyn, inte fy skam med en liten slatt vatten till, det ni.

Gråvärsmôra

2007-02-08T01:19:00.000-08:00

Gråvädersmorgon och snöyra, lite kallt. Perfekt, nu kan man ta sig en lugn morgon med frukost och sedan ligga på sofflocket och läsa morgontidning och sedan fortsätta i någon bok. Det är ju ändå ingen idé att köra undan snön innan det lagt sig. Läser just nu Alakoskis" Svinalängorna", lättläst bra bok med lätt igenkännbara flashbacks i tiden, även om jag själv växte upp under betydligt tryggare förhållande. Men, man blir ju påmind om egna dumheter man varit med om. Som exempelvis rökte vi tjärpappcigarrer eftersom vi oftast inte hade pengar till riktiga. Eller när vi göt tennfigurer genom att smälta materian i en gryta på spisen. Det var bara det att tenn hade vi ont om, och eftersom vi inte ville förstöra riktiga figurer använde vi istället bly som vi hade gott om. Och bly var ju ännu lättare att smälta och så länge det var flytande var det silverlikt men när det stelnat blev det åter blygrått och fult. Så då smälte vi om det igen till nya spännande figurer och i vår lilla hydda med egen järnspis där låg blyångorna tunga när vi göt figur efter figur efter figur... Som tur var för framtida hälsa tröttnade vi snart på gjuteriverksamheten för andra och mer spännande aktiviteter.

Leena och Riitta i Svinalängorna har heller inte svårt att hitta på dumheter. Som när de i sin naivitet bjuder in kompisar till fest på sin första arbetsplats ( städjobb på Fenix ) , säkert bara för att imponera. Men det kan ju inte sluta på mer än ett sätt och de tappar snart kontrollen över situationen. Det var så långt jag hunnit i boken när Freja gör sig påmind och vill ut för morgontoalett. Snön yr runt och i huvet far tankarna, får lov att skärpa mig och åstadkomma något på bloggen. På några minuter hinner jag både starta och avsluta ett inlägg,, och ändra mig igen. Och innan jag fått av ytterkläder lagt ved på brasan så är huvudet blankt och jag får börja om från början...

Gråvädersmorgon..

Bloggkartan

2007-02-03T06:46:00.001-08:00

Jag har placerat min blogg i Gunnarskog på bloggkartan.se

Puss

2007-02-03T06:43:00.000-08:00

Error, error...

2007-01-20T02:10:00.000-08:00

Hade tänkt fara runt på bloggen idag. Hälsa på lite här och där, kommentera ett och annat. Men det sket sig. Error error och stopp åt alla håll. Så är det med det tekniska, det står inte alltid bi. Men en liten rapport från väst går väl ändå att få iväg om inte nu så i alla fall när error har dragit hin håle. Bara det inte är med error som med Gudrun, Per och allt vad de heter som står länkade på rad utåt Nordsjön. Hör nu där jag sitter och skriver hur motorsågarna vrålar bort i skogen. Det är grannar som försöker hinna ta reda på rotvältor innan allt göms under snön som är på väg. Själv tänker jag ha en skön dag och inte göra allt för mycket. Gagga är på sångövning någonstans bort i en stuga i skogen och kommer inte hem förrän sent, så det blir bara någon kortare promenad med Freja, läsa lite, se någon match på tv. Tycker mycket om att läsa men får sällan tid på dan och kvällen, ja jag hinner knappt landa på kudden innan jag somnar, så då tar det lite tid att komma genom en bok. Men nu har jag en mycket bra novellsamling som jag fick av Sessan i julklapp. Brist, av Anna Schulze, läst till hälften så nu kan jag ta resten. Jag har en annan olat också när det gäller läsandet som gör att det tar tid. Kan inte låta bli att läsa fler böcker på en gång, det blir gärna både tre och fyra st.
Annars, Kallenberg kallar music music music, allt emedan jag sakta bläddrar igenom och fastnar för Horstadens skönhetsråd.

Spårsnö

2007-01-07T02:58:00.000-08:00

Så blev det då äntligen lite vinter, snö hela två cm, men ändock. Spårsnö, helt orört vitt landskap. Freja dansar på bakbenen så fort hon märker vart det bär hän. Alltså när husse börjar ta på sig jaktkläder. Det är rent otroligt att en tax kan dansa glädjedans på två ben, men när hon märker att det är jakt på gång finns inga gränser på hennes glädjesprång..

Vi bor mitt i jaktområdet, så här behövs ingen bil, bara att knalla på. Vi tar en tur norrut först, för att se om någon bock finns hemma. Det är glest med spår, men ändå, till slut får vi tag på ett nattgammalt rävslag som Freja försöker reda ut. Men hon ger upp efter ett tag så vi får vända söderut och göra ett nytt försök i skogen ovanför byn, där det garanterat brukar bli jakt. Väl framme o med Freja ute på sök, är det dags för kaffe och bullar, liten brasa, slå sig ner och njuta.

Tyst i skogen, gudomligt vackert. Snön lyser gyllengul av solen som strilar fram mellan granstammarna.

Så hörs då de första försiktiga väckskallen som ökar i tonläge och intensitet och jakten är i full gång...

Jag skall inte fresta ert tålamod med att beskriva drevets gång och eventuella utgång. För trots allt är det preludierna som är mest spännande i jakt som i så mycket annat.

By the way, sa han som försökte svänga sig med svengelska. Jag kommer på bloggelandsexpressen och våldgästar er, så var beredda på besök framöver. Men tekniken sviktar, jag tar mig knappt in på min egen blogg, så det tar nog lite tid innan jag får fason på det hela.

So long- Bosse E

Premiär på bloggscenen

2007-01-03T13:08:00.000-08:00

Så ryckte hon då upp ridån och puttade ut mig på scenen (va fan har jag här ute att göra?), så då är det väl bara att dra igång med ett;

Hej! till publiken.

Ja, jag känner ju er redan litegrann. Har ju följt era kommentarer och läst en del av era inlägg då och då, samt hört talas om er från en o annan bloggträff. Dessutom varit på jazzklubb med Nattbuss, som även så besökt min ladugård i bara pyjamasen.

Själv har jag hållit mig långt ifrån. Det närmaste ett möte (förutom ovan nämnda) skulle väl isåfall vara när jag var med Sessan på shopping runt Stureplan. Då var tydligen Londongirl samtidigt ute på premiärtur med nya handväskan och vi kunde ju faktiskt ha sprungit på varann. Med en sådan accessoar hade du garanterat blivit igenkänd av mig och följande scen kunde ha uppstått;

"Stôpp, hôrt haru fått tag i e tôcka väske? Den likner väldit möe e som mi käring vre ihop härom kväl...Dä e väl itte du som e Londongirl eller....?

Fast varför skulle vi ha mötts, vi kunde ju lika gärna ha passerat varandra med fem meters lucka o fyrtio pers emellan.

God början på det nya året!

2007-01-02T08:06:00.001-08:00