Vi drar iväg med en gång. Du får låna Gaggas hoj, så slipper du dra med din egen. Andrapristagarna Ilva, Gunnel, Caroline, Mamselamsen, Cornelia och Humlan vinkar avundsjukt av oss.
En och en halv mil på krokiga vägar, mestadels uppförsbackar ( märkligt nog ) tar sin tid, men jag lovar att jag lagt in en glasspaus på andra sidan, så går sista biten lättare.
Ja, då trampar vi iväg norrut genom skogen, har vi tur kanske vägen korsas av en och annan älg eller räv, men det finns annat att beskåda utan djurmöten också. När vi trampat uppför första backen, kommer en liten raksträcka med ung granskog på höger sida, och det är inte vilken granskog som helst. Där fanns förr uppsatta små torn runt en del träd, där växtförädlare klättrade runt och tog prover på frön, mätte träden, bokförde resultaten... Det är nämligen klassat som en av Sveriges bästa granmarker, med speciell förekomst av vissa mineraler som ger denna unika växtmiljö.
Vi rullar vidare, och passerar i rask takt, Bikupera, Intake, Ängmyra, och närmar oss den fruktade Kåtförsbacken, där Gagga totalkraschade sin bil första hösten i Lyckorna. Hon lyckades göra om sin lilla bil ( rem-johan ) till ett grusfyllt russin. Det fanns inte en hel plåt på hela bilen och baksätet fylldes med jord, grus och sten när hon kanade baklänges upponer utför backen med utslagna rutor. Väl nere slog bilen åter runt och hamnade på alla fyra hjulen med nosen i färdriktningen igen.
Så närmar vi oss Rompa, ett hus som skogen håller på att återerövra o Nordsjöbruket, enda bruksbyggnaden som återstår från brukstiden , en bäverhydda i Nordsjöbruksälven precis på vägkanteno ytterligare ett tomt ställe; Lundby,och sedan är vi ute på stora vägen från Charlottenberg till Sunne och Torsby. Vi sätter ner foten för en liten paus. Går över vägen till den sen länge nedlagda Nordsjöbruksskolan och beskådar den totalt igenväxta skolgården ner mot sjön Räköken. På den här skolan fanns en magister Tjärning som höll sträng disiplin. Det finns en och annan mer eller mindre sann historia efter honom...
Så närmar vi oss Rompa, ett hus som skogen håller på att återerövra o Nordsjöbruket, enda bruksbyggnaden som återstår från brukstiden , en bäverhydda i Nordsjöbruksälven precis på vägkanteno ytterligare ett tomt ställe; Lundby,och sedan är vi ute på stora vägen från Charlottenberg till Sunne och Torsby. Vi sätter ner foten för en liten paus. Går över vägen till den sen länge nedlagda Nordsjöbruksskolan och beskådar den totalt igenväxta skolgården ner mot sjön Räköken. På den här skolan fanns en magister Tjärning som höll sträng disiplin. Det finns en och annan mer eller mindre sann historia efter honom...
Nu blir det till att trampa asfaltväg ett tag, men håll hårt i styret så du inte blåser av vägen när timmerbilar eller norska fisketradare drar förbi i full fart, för här pågår ett ständigt tradarrally. Det är på det viset att norska transporter mellan syd-och-nordnorge sker på svenska vägar av två skäl. Dels gör det norska landskapets utformning att väg nord-syd blir synnerligen krokiga, dels kör de så att säga skattefritt på svenska sidan. Vid tullen i Eda stämplas bilen ut och behöver ej betala km-skatt förrän den kör in på norsk sida igen, någonstans långt upp i norr.
Men vi trampar på ner mot Aschtasônne, med Carl-Christians betande Simmentalkor slött gloende på oss över stängseltråden. Småhus och fina trädgårdar ligger nu på rad ner mot affärn vid Sônne, vilken tyvärr lagts ned. Där sitter en och annan kanotist och känner sig blåsta på påfyllning av provianten, men vi vinkar glatt åt dem och trampar vidare över bron vid Vassbottens norra ände och vänder kosan söderut uppför lia mot Tvärud, fortfarande med trädgårdstäppor uppblandat av kohagar, men nu med Roland i Tvares Herefordare som slår flugor med svansen. Passerar skolan i Tvärud, ännu ej nerlagd, och kommer fram till Bergatorpet, där vi tar till höger ner mot Järperud. Nu slipper vi tradarrallyt, för de går till vänster, för vidare färd norröver. Nu har vi en fin lunk ner mot Järperud, med många fina småhus efter vägkanten, uppför lia mot Berga, över krönet och där ser vi Bergsjön igen och tvärsöver sjön ligger Lyckorna och vi har nu kommit halvvägs.
Nu bär det utför ner mot sjökanten och vägen följer sjön ett bra stycke alldeles på sjökanten tills vi närmar oss Ryggestalia och det bär uppför mot Stommen ( the big city of Gunnarskog ) där väntar utlovad glass på Claudias marknad, den nyöppnade närbutiken och bensinstationen, som en tysk familj som slagit sig ner i Gunnarskog, tagit över.
Så kör vi igen ,förbi Lugnet, skymtar kyrkan där Gagga o jag gifte oss, o fortsätter utför backen ner mot Rexedbroa, där vi tar till höger och är åter inne på vägen norröver mot Lyckorna. Kommer du ihåg Bror Rexed, en gång för länge sedan chef för socialstyrelsen? Det var han som genomförde du-reformen inom offentlig förvaltning. Han kom just från Rexed,och det är klart att han fick ett passande smeknamn ;" Durex ".
Nu är det åter uppför som gäller, men vi stannar snart halvägs upp för att beskåda Jungfruhålan, en jättegryta från istiden. Ett runt hål utsvarvat i berget med en diameter på ca tre meter.
Vidare uppför förbi Högen och så närmar vi oss Tobol, en gammaldags by där husen ligger tätt efter bygatan. Ett hus sticker ut lite grann; nymålat, läckert pistagegrönt står det ut mot allt falurött. Det är en holländsk familj som köpt Lönna och startat ett väldigt spännande odlingspojekt där. Det kommer att bli mycket intressant att följa.
Fortsätter uppför där Nordstugebacken ligger på toppen, och sedan bär det ut över Gröttvålsängarna som grönskar lite lätt, där Lars-Eriks får och en o annan råbock går och betar på vallarna. Gröttvål ligger som ett band uppåt åsen, med betesmarken mellan oss och byn. Där kommer snart våra egna kossor ut på bete.
Uppför sista backen. Sedan rullar vi förbi Oves såg ner mot Lyckorna och alla kossorna och andrapristagarna står kvar och vill höra, "Hôss va dä, va dä nôe å se ?".
Sen blir det fest i Gaggas ateljé, och där får alla vara med.
