Saturday, November 10, 2007

Äljaktstankar i november


En fantastisk fin morgon. Fem grader kallt och nästan vindstilla. Bara att luta sig tillbaka och låta tankarna flyta iväg,å dä gör dom.
Tiden går så rasande fort numer. Det finns en historia återberättad mången gång från vår bygd om en tid när ny teknik precis nått ut till stugorna, telefonen. En äldre kvinna, ensam hemma hör när den nya apparaten ringer och gör så gott hon kan, lyfter luren och säger följande," Hallå, det är ingen hemma å jä kan itte telefonere," så lägger hon på luren. Detta har man ju skrattat åt nån gång å tyckt hon var bra enfaldig. Men det är ju bara se till sig själv, överkörd av all ny teknik med mobil telefoner, datorer och dess användning. Visst mobil telefon i all ära, om täckning finns så är det ju bra att kunna ringa, men alla andra funktioner?, nja. Ja säger lite som den äldre damen några decennier tillbaka, "å jä kan itte...."
Peter anropar i radion att hans hund har gått ur såten med en älgtjur och Åke far och rantar runt fram och tillbaks längs Bergsjön en halv mil bort, så det är "ostört" på passet och tankarna vandrar vidare, till det ofattbara som hände i en skola i Finland denna vecka. Förvånat märker man i debatten efteråt att det är medlen, vapnen, som är i focus. Vapenlicenser o.s.v. . Inte att det är människor i stor nöd som drastiskt tar till sådana våldsuttryck. Vilket han gått in på Konsum i Arvika o köpt en morakniv för att sedan gå in på närmaste lekplats och ta livet av första bästa barn, eller gå lös på skolkamrater med pistol, är ju egentligen ingen skillnad, mer än antalet döda. Det måtte vara betydligt fler människor som far illa i dagens egoistiska klimat än förr. Hur nödtorftigt den än må ha varit, men ungar hade i alla fall ett hem förr, och det är mer än man kan säga idag, där de flesta ungar har både ett och två och kanske till och med tre ställen de förmodas bo på, men ingenstans är hemma.
En annan tanke slog mig också i morse när jag plockade fram älgstudsaren ur vapenskåpet. Där står också min gamla bortglömda mauser som jag vann 1961, fjorton år gammal. Ett tävlingsvapen kaliber 6,5 mm för banskjutning. Ett vapen där man liggande på 300 m skjuter tio skott på en tioringad tavla, och där tians diameter var, om jag inte missminner mig, tjugo cm.. Liggande var vi ganska många som oftast sköt fullt. Många gånger hade vi med våra vapen till skolan, Arvika läroverk, för träning eller tävling. Det var ingen som tyckte det var konstigt med några mauserar i skolsalen och ett hundratal skott i skolbagen. Det kanske inte var bättre förr, men definitivt en annan mentalitet.
Förresten Sessan, du som vet vad varenda prick på dataskärmen är och betyder och dessutom kan få dom att lyda dina instruktioner, undrar just när och vilken teknik som en dag kommer att förstumma dig och får dig att känna... En sak är ändå säker, det kommer att ske och fortare än du tror.
Dagen lider mot kväll, hundarna kopplade, ingen älg skjuten och dagens övningar avslutas. Samling i morgon halv åtta,och då, då jädrar. Skitjakt på er alla, vad helst ni nu har i kikaren.

Monday, September 24, 2007

Rapport från Yasuragihelgen

Njuta av livets gåva är en konst. En skön konst, lätt att glömma av, om ej övning i ämnet upprätthålls. Det är alltför lätt att bara låta dagarna av arbete och vardagsbestyr helt ta över. Helgen som gått har jag däremot tillsammans med Sessan fått uppleva något underbart annorlunda. Ett dygn på Hasseluddens Yasuragi. Hasseludden ligger en bit ut på Stockholms inlopp sjöledes, så vi tog naturligtvis en båt från kaj vid Strand. Fantastiskt väder och Stockholm från sin allra vackraste sida, så måste ju bara ett sådant äventyr inledas.
Efter en halvtimmes färd anlände vi till Hasseluddens brygga och det var tydligen bara vi två som tagit båten ut, för vi var ensamma att kliva iland där. En liten promenad på smala gatan upp bland vackra villor, innan skylten visade vart vi skulle ta vägen, och en slingrande asfaltstig tog vid, brant uppför, mot anläggningen som likt en fet orm låg utsträckt högst uppe på berget. Incheckning, där vi fick nyckelkort till hotellrummet, badkläder och varsin yakuta att bära under vistelsen.


När vi genom vindlande korridorer funnit vårt rum, bytt om från egna kläder till badkläder och yukatan, en blå mönstrad linnerock som alla gäster bar, var det bara att kliva i tofflorna och långsamt träda ut i en ny värld. Ja verkligen en ny värld där alla du möter är klädda precis som du själv; i en blå mönstrad yukata och med tofflor på fötterna, skridande värdigt fram genom de vindlande korridorerna. Korridorerna vackert designade men grussarger efter väggarna och i varje vinkel fanns stora väl krattade grusbäddar, här och där porlande någon fontän och andra japaninspirerade detaljer. Befriande fritt från allt onödigt bjäfs lägger man däremot märke till enkelheten och det vackra i de små detaljerna.


Innan vi gick i badet för första gången fick vi en introduktion i tvagningscermonin. Det fanns fyra olika tvagningsavdelningar, två för damer, två för herrar, varav en avd både för herr och dam är tyst avd. Själv valde jag tyst avdelning .
Väl inne och avklädd även badkläder fann man en pall och en träbytta där man sätter sig på pallen, fyller byttan med vatten från en kran och häller över sig. Med en tvättlapp är det så meningen att du med små cirkulerande rörelser utifrån armar och ben in mot kroppen och hjärtat, skall tvaga dig både kroppsligt och själsligt. Nöjd med tvagningen fanns varm bassäng att lägga sig och bara flyta avslappnat i, dessutom fanns bastu.
Så är det dags att träda ut i stora badavdelningen med femtiometers bassäng och skönt ljummet vatten att simma några längder i. På bassängkanten väntade sedan vilstolar framför panoramafönstren, där man kunde slappa , läsa en bok, eller bara njuta av utsikten. Du kunde även gå utomhus och lägga dig i någon av de heta bassängerna som fanns där. Ljuvligt.
Nöjd efter några timmars badande, gick vi en våning upp till relaxavdelningen, där stora fruktfat och te stod framdukat att bara ta för sig av och även där fanns vilstolar att slappa i, och utanför en stor altan med växter , mest använd av rökare i kvällskylan.


Sessan som aldrig kan få nog av bad, ville ta ytterligare ett varv i de heta källorna innan middagen, så jag la mig i en vilstol och läste vidare i Guillous Madame Terror.
Middag var beställd i förväg. Ja som allt annat det här, var detta Sessans present på min sextioåsdag, vilken vi nu avnjöt, till kl åtta på restaurang Tokyo. Att gå på restaurang en lördagskväll och se samtliga gäster i exakt samma klädsel, både damer och herrar, är unikt och en märklig känsla, men med matsedeln för ögonen glöms snart sådana detaljer av. Det blev sushi med misosoppa som förrätt, entrecote med friterade risbollar som varmrätt, glass med frukt och bär som efterrätt. Till detta drack vi Sapporo öl, risvin, något Italienskt rödvin och till desserten ett dessertvin.


Att äta är ju inte bara munnen förunnat, vacker uppläggning och som alltid färgrikt när det är japanskt, och ljuvlig kryddig doft tar upp alla sinnen. När vi dessutom blev serverade en entrecote, uruguanskt kött, som var det bästa i entercoteväg jag avnjutit, så var middagen fulländad, och lite strul med vinserveringen glömdes lätt bort. Som pricken över i:et avslutade vi kvällen i den konstfullt upplysta baren, med varsin Laphroaig och en dag full av upplevelser var till ända.
Vaknade tidigt nästa morgon och skred sakta ner till badet medan Sessan sussade vidare. Nästan inte en själ var i farten än, tyst och skönt. Gled i sakta mak fram, längd efter längd i bassängen, för att slutligen gå utomhus för att kliva ner i en av de heta bassängerna. Varma ångor över vattenytan som en dimma rann ut ut över bassängkanten och ner i tallskogen. Stilla, ljuvligt tyst. Långt ut på fjärden hördes en Finlandsbåt närma sig Förövrigt, inget. Flöt drömskt halvsovande omkring länge och väl men till slut gav magen sig till känna och det var dags för frukostbuffén. Där väntade en nyvaken Sessa med välfylld tallrik vid ett bord så det blev för mig att ta efter.
Så gick förmiddagen och snart närmade sig kl 12.00 och det var dags att checka ut.
Buss in till stan, eftersom första båt in inte avgick förrän strax före tre, trångt bullrigt, kö på infartsleden men inget kan ändå förta känslan av det föregående dygnet.
Tack Sessan för en underbar helg!

(Foto: Sessan)

Sunday, September 23, 2007

Ut ur godispåsen två.

Ja så har det då äntligen hänt. Sista karamellen uppäten, påsen tom. Men vilken karamell, den läckraste av de läckra. Utförlig rapport med bilder från en underbar weekend kommer inom kort. Yasuragi Hasseludden; helt fantastiskt.

Saturday, August 4, 2007

Ut ur godispåsen

Goda karameller skall man suga länge på. Och jag fick en hel del godis i februari när jag fyllde år, ( bl.a en liten tunna whisky), och ändå kanske jag har det bästa kvar. Kanske, för i veckan som gått lyckades vi äntligen pricka in en regnfri dag för utnyttjande av presentkort på Bike corner i Karlstad.

Ett dygns hyra av valfri hoj för en glidartur runt i Värmland, vilket var presenten från mina snälla grannar. Det blev en Honda shadow 750, en custom modell som verkligen har allt. En v-motor med rätt muller och ett fantastiskt drag och en åkställning med skön känsla. Som fullständigt grön biker är det väl ingen höjdare att börja i en stad, men tillsammans med min granne Hagengubben, plus ytterligare två knuttar tog vi oss ur stan och kom ut på småvägarna norr om Karlstad.

Snart lite varmare i det lånade mc-stället och allt annat ovant, kändes mc-åkandet mer och mer bekvämt och jag kunde njuta fullt ut av att bara glida fram, känna doften av koskit och hö allt efter vi passerade den ena gården efter den andra längs Frykens östra strand. Efter dryga tio mils körning stannade vi till i Munkfors för en liten paus och passade på att tanka hojarna. Skrattretande 3,3 l gick det i min hoj efter dryga tio mil, jag tror inte ens en moped klarat det billigare. Vi fortsatte därefter mot Sunnemo, Brattfors och till Filipstad där vi stannade och åt lunch. Rätt kul att sitta inne på resturangen och se passerande fotgängares lystna blickar på de läckra hojarna parkerade utanför. Habegäret växte en aning där måste jag medge.


Sen var frågan; forsätta norrut eller tillbaka ner mot Karlstad, för vidare färd genom väst-Värmland mot Gunnarskog för kvällen. Det fick bli det senare alternativet och vi kryssade oss fram längs den ena slingrande vägen efter den andra, tills vi anlände framåt kvällskvisten.


Ca trettio mil, masssor med intryck, och lite skakig och stel får medges men ändå jävligt nöjd, och dessutom, ändå inte framme, för dagen efter skulle cykeln köras tillbaka till Karlstad, och det behövde ju inte ske närmaste väg.


Tyvärr var det åter regnhot på morgonen så jag startade tidigt men väl ute på 61:an söderut blev det något stabilare, så jag tog av över Fryksdalshöjden för att få lite mer åkkänsla än på den raka tråkiga 61:an. Härlig tur blev det, och tur med vädret, för när jag fällde ut p-stället och vred av tändningen utanför Bike-corner, kom de första regndropparna.


Men, det finns ytterligare godis kvar i påsen. Jag och Sessan skall ju tillbringa ett dygn på Japanskt spa, kanske i september, i allafall före älgjakten i oktober.


Friday, July 20, 2007

Sunday, July 8, 2007

Guide Michelin


Guide Michelin alias Bosse E. Eller kanske man skall säga att det är tur för Sillegården och den nya traktören att det var alias och inte orginalet som var där och åt lunch igår. Sillegården som vi besökt många gånger genom åren och alltid blivit serverade fantastiskt god mat. De skulle säkert fått ett flertal stjärnor i guiden för miljön, service och framförallt den goda maten som där serverats genom åren. Men nu, vad har hänt. Att husfärgen börjat flagna på bygnaderna och utställningen i hallen ointressant är ju inte traktörens fel men med den maten överlever de inte länge. För blir man serverad revbensspjäll stekt av fläsk som legat i frysen under allt för lång tid och härsknat och såpass segt att det verkade som uppvärmt från dagen innan. Då är det definitivt inget man vill bli serverad någon mer gång. Bedömning i stjärnor får bli ungefär "fyra", ja alltså överkorsade. Ett pinnhål över hälsovådligt. Får hoppas för Sillegårdens skull, som vi förr betraktat som en pärla, på snar förändring.

Friday, June 22, 2007

Midsommaraftons...förmiddag.

Sovmorgon, alltså ingen väckarklocka som manar på, utan man kan lugnt dra sig en stund. Men vanans makt är stor, så framåt sjutiden har kaffesuget blivit större än längtan att dra sig ytterligare en stund. Ner i köket, på med bryggarn, fram med smör och bröd ost och inlagd sill. Tyst och skönt. Freja gäspar i bädden men drar sig gärna en stund till, liksom matte, kan det ha nåt med fruntimmer att göra? Åke och Fritte krafsar däremot uppfodrande på ytterdörren och vill in för att få frukost, hmm. Bläddrar förstrött i gårdagens tidningar som ej hann bli lästa, kollar ut genom fönstret och konstaterar att vädermadame Geitskaret ännu en gång träffat mitt i prick. Grått blåsigt och tydligt regn som väntar framåt dagen. Men skit samma, vi har inga planer för dagen och sill och färskpotatis med nubbe går ju alltid att konsumera innomhus. Och vill man äntligen ha midsommarfirande med sol och dans runt majstång kan man ju alltid slå på tv-n framåt kvällen för där står hajk-Alsterlind som värd för firandet vid Kils hembygdsgård, inspelat tidigare i veckan i strålande solsken.
Tänker vidare framåt på kommande dagar. Slåttern står för dörren och hömaskinerna skall fram och ses över innan det är dags att dra igång cirkusen igen. Vi är ju beroende av fina dagar eftersom höet skall torkas på backen innan det körs in. det är ett evigt spanande efter högtryck och kollande av väderleksrapporter innan man törs dra igång. Om två tre veckor när det är klart, om vädret håller, då tänker man att, ja, det gick ju bra i år också men så här innan, en grå dag, då är det lite tungt.
Tittar ut genom fönstret ock konstaterar att det utlovade midsommarregnet nått fram hit och då är det väl bara att inställa sig på ett dygns regnande framöver. Sessan och Carro gjorde nog rätt som ställde in turen till Värmland under midsommar. Det blir säkert bättre längre fram, då kan de ju få en högaffel i händerna också om de har "tur". Det får bli sofflocket ytterligare nån timme framåt, har kommit halvvägs i Stieg Larssons sista "luftslottet som sprängdes", annorlunda och spännande läsning.
Nu tassar Gagga omkring på övervåningen så då har väl morgon övergått i förmiddag.
Gomiddag och en trevlig midsommarafton önskas från väst, där det regnar som allra mest

Saturday, May 26, 2007

Ilva och Biggis resa till sommarkollo.

Att få åka på sommarkollo borde vara kul, men att döma av Ilva och Biggis uppförande var det mer att jämnföra med "sista färden". Ilva kanske, men absolut inte Biggis, kunde ju fått vara kvar när herr Simenthal anländer någon gång nästa vecka. Biggis är allt för ung och Ilva gränsfall, men jag kan ju inte skicka Biggis ensam på kollo så Ilva fick följa med till Årbotten och en annan där väntande ungkviga att dela sommarhage med. Detta var sedan länge bestämt men eftersom våren anlände tidigt i år släpptes djuren på bete redan första maj och nu har de liksom redan funnit sin plats i gänget och ville på intet vis lämna de övriga. Att få tag på dem i hagen var ju uteslutet så det blev till att driva in dem i ladugården och fösa ut övriga gänget igen alla utom Ilva och Biggis som fick fullständigtb fnatt när de insåg att de var instängda och skilda från de övriga. Det blev till att leka cowboy med lasso för att fånga in först Ilva. Inte allt för svårt, eftersom de då var två att stödja varandra. Men när väl Ilva infångats och drivits ut i transporten blev Biggis fullständigt vild och försökte med alla medel ta oss. Hon flydde runt och väl inträngd i något hörn anföll hon med full kraft. Ja även en ettårskviga nog trängd är väldigt svår att hantera innan man fått på en grimma. Dryga tvåhundra kilo som anfaller med full kraft tål att hanteras varligt så att varken folk eller fä kommer till skada. Efter att valsat runt några varv i ladugården fick vi grimman på Biggis och kunde dra ut även henne ut i transporten, binda upp och fort iväg. Bara det börjar rulla lugnar de ner sig , och väl framme i nya sommarhagen med utsikt över Gunnern, började de nyfiket kolla in allt nytt och sedan när ytterligare en kviga kom in i hagen, glömdes allt det hemska bort, för att istället nyfiket kolla in den nya kompisen som grundligt undersöktes i alla ändar.

Friday, May 11, 2007

Konvalecent och sitter som på nålar.

Igår var jag en snabbvisit på Arvika sjukhus för, operation "oppi ändan om". Har egentligen inte tid för något stôgsittande men hade inget val. Trodde givetvis att det skulle vara som vanligt redan idag men det kan jag glömma. Får nog bereda mig på åtminstone en vecka utan något tyngre arbete, och uttrycket "han sitter som på nålar"har fått en alldeles ny innebörd. Men blir resultatet bra, får jag tåla mig några dagar.
Annars är det som brådast nu med vårbruk, "kohagejaling", plus att Farmartjänst har som mest att göra på sommarhalvåret. Byggnationer, reparationer, vägarbeten, skogsarbeten och på det alla äldre som behöver hjälp i trädgården. Så,"det är mycket nu", som Nerhagen, en i gänget brukar säga när någon ringer om nya uppdrag, är "verklighet absoluta".
Men nu har kor och kalvar ute i hagen kommit till ro och sköter sig själva. De går upp och ner mellan gården och sjön, dagtid innan det blivit för varmt kommer de ut på de öppna betena närmare gården och i kvällningen drar de ner till sjön igen. En del av dem går faktiskt långt uti och badar, och det händer att kalvarna springer längs strandkanten och plaskar och leker. Ja just leker, för stor del av dagen går de som egen grupp och plötsligt får någon av dem spring i bena och leken är i full gång.
Men jag har dåligt med spring i bena nu, istället hasar jag fram mellan köket och "kammern", och till kvällen kan man ju alltid följa hockey-VM som går på TV-n. I somras när jag pajade ihop, då var det fotbolls-VM. Får tydligen framgent se upp med stora idrottsevenemang på TV om jag vill hålla mig frisk.

Sunday, May 6, 2007

Sunday, April 22, 2007

Prisutdelning

Ja grattis Londongirl, det var du som klämde ut de rätta dropparna till slut och erhåller där med första pris; en virituell cykeltur runt Bergsjön.
Vi drar iväg med en gång. Du får låna Gaggas hoj, så slipper du dra med din egen. Andrapristagarna Ilva, Gunnel, Caroline, Mamselamsen, Cornelia och Humlan vinkar avundsjukt av oss.
En och en halv mil på krokiga vägar, mestadels uppförsbackar ( märkligt nog ) tar sin tid, men jag lovar att jag lagt in en glasspaus på andra sidan, så går sista biten lättare.
Ja, då trampar vi iväg norrut genom skogen, har vi tur kanske vägen korsas av en och annan älg eller räv, men det finns annat att beskåda utan djurmöten också. När vi trampat uppför första backen, kommer en liten raksträcka med ung granskog på höger sida, och det är inte vilken granskog som helst. Där fanns förr uppsatta små torn runt en del träd, där växtförädlare klättrade runt och tog prover på frön, mätte träden, bokförde resultaten... Det är nämligen klassat som en av Sveriges bästa granmarker, med speciell förekomst av vissa mineraler som ger denna unika växtmiljö.
Vi rullar vidare, och passerar i rask takt, Bikupera, Intake, Ängmyra, och närmar oss den fruktade Kåtförsbacken, där Gagga totalkraschade sin bil första hösten i Lyckorna. Hon lyckades göra om sin lilla bil ( rem-johan ) till ett grusfyllt russin. Det fanns inte en hel plåt på hela bilen och baksätet fylldes med jord, grus och sten när hon kanade baklänges upponer utför backen med utslagna rutor. Väl nere slog bilen åter runt och hamnade på alla fyra hjulen med nosen i färdriktningen igen.
Så närmar vi oss Rompa, ett hus som skogen håller på att återerövra o Nordsjöbruket, enda bruksbyggnaden som återstår från brukstiden , en bäverhydda i Nordsjöbruksälven precis på vägkanteno ytterligare ett tomt ställe; Lundby,och sedan är vi ute på stora vägen från Charlottenberg till Sunne och Torsby. Vi sätter ner foten för en liten paus. Går över vägen till den sen länge nedlagda Nordsjöbruksskolan och beskådar den totalt igenväxta skolgården ner mot sjön Räköken. På den här skolan fanns en magister Tjärning som höll sträng disiplin. Det finns en och annan mer eller mindre sann historia efter honom...


Nu blir det till att trampa asfaltväg ett tag, men håll hårt i styret så du inte blåser av vägen när timmerbilar eller norska fisketradare drar förbi i full fart, för här pågår ett ständigt tradarrally. Det är på det viset att norska transporter mellan syd-och-nordnorge sker på svenska vägar av två skäl. Dels gör det norska landskapets utformning att väg nord-syd blir synnerligen krokiga, dels kör de så att säga skattefritt på svenska sidan. Vid tullen i Eda stämplas bilen ut och behöver ej betala km-skatt förrän den kör in på norsk sida igen, någonstans långt upp i norr.
Men vi trampar på ner mot Aschtasônne, med Carl-Christians betande Simmentalkor slött gloende på oss över stängseltråden. Småhus och fina trädgårdar ligger nu på rad ner mot affärn vid Sônne, vilken tyvärr lagts ned. Där sitter en och annan kanotist och känner sig blåsta på påfyllning av provianten, men vi vinkar glatt åt dem och trampar vidare över bron vid Vassbottens norra ände och vänder kosan söderut uppför lia mot Tvärud, fortfarande med trädgårdstäppor uppblandat av kohagar, men nu med Roland i Tvares Herefordare som slår flugor med svansen. Passerar skolan i Tvärud, ännu ej nerlagd, och kommer fram till Bergatorpet, där vi tar till höger ner mot Järperud. Nu slipper vi tradarrallyt, för de går till vänster, för vidare färd norröver. Nu har vi en fin lunk ner mot Järperud, med många fina småhus efter vägkanten, uppför lia mot Berga, över krönet och där ser vi Bergsjön igen och tvärsöver sjön ligger Lyckorna och vi har nu kommit halvvägs.

Nu bär det utför ner mot sjökanten och vägen följer sjön ett bra stycke alldeles på sjökanten tills vi närmar oss Ryggestalia och det bär uppför mot Stommen ( the big city of Gunnarskog ) där väntar utlovad glass på Claudias marknad, den nyöppnade närbutiken och bensinstationen, som en tysk familj som slagit sig ner i Gunnarskog, tagit över.
Så kör vi igen ,förbi Lugnet, skymtar kyrkan där Gagga o jag gifte oss, o fortsätter utför backen ner mot Rexedbroa, där vi tar till höger och är åter inne på vägen norröver mot Lyckorna. Kommer du ihåg Bror Rexed, en gång för länge sedan chef för socialstyrelsen? Det var han som genomförde du-reformen inom offentlig förvaltning. Han kom just från Rexed,och det är klart att han fick ett passande smeknamn ;" Durex ".
Nu är det åter uppför som gäller, men vi stannar snart halvägs upp för att beskåda Jungfruhålan, en jättegryta från istiden. Ett runt hål utsvarvat i berget med en diameter på ca tre meter.
Vidare uppför förbi Högen och så närmar vi oss Tobol, en gammaldags by där husen ligger tätt efter bygatan. Ett hus sticker ut lite grann; nymålat, läckert pistagegrönt står det ut mot allt falurött. Det är en holländsk familj som köpt Lönna och startat ett väldigt spännande odlingspojekt där. Det kommer att bli mycket intressant att följa.
Fortsätter uppför där Nordstugebacken ligger på toppen, och sedan bär det ut över Gröttvålsängarna som grönskar lite lätt, där Lars-Eriks får och en o annan råbock går och betar på vallarna. Gröttvål ligger som ett band uppåt åsen, med betesmarken mellan oss och byn. Där kommer snart våra egna kossor ut på bete.

Uppför sista backen. Sedan rullar vi förbi Oves såg ner mot Lyckorna och alla kossorna och andrapristagarna står kvar och vill höra, "Hôss va dä, va dä nôe å se ?".

Sen blir det fest i Gaggas ateljé, och där får alla vara med.

Sunday, April 8, 2007

Pristävling


VAD GÖR JAG EGENTLIGEN?
Bästa svar får pris

Saturday, March 10, 2007

Utmaningen från Ilva

Okey Ilva, utmaningen antagen. Börjar med att slå upp en kall öl och går till skivhyllan för att välja något lämpligt att gå igång på. Det får bli Joss Stone till att börja med, det här kommer att ta tid. Jaha sex udda saker om mig eller som jag varit med om, hmm.

1. Sysslade i ungdomen med den idag avsomnade sporten backhoppning. I Värmland mycket poppis på femtio-sextiotalet och en kul sport som fullständigt dött ut. Det finns väl inte fler utövare av denna sport i Sverige idag, än vi var då i vår förening IF Örnen. Skapade väl inga större rubriker som idrottsutövare, men var med om en händelse som åtminståne i vårt grannland Norge var stort. I Oslo arrangerades varje år en jättestor tävling för ungdom i backhoppning; Bekkelagsrennet som även kallades för lilla Holmenkollen var om man skulle göra en jämförelse ungefär i storleksordning som dagens Gothia cup i Göteborg. Tre hoppbackar liggande parallellt med gemensam bromsplan, där sjuhundra till tusen deltagare hoppar i jämn ström och över tiotusen som åskådare i backen tittar på. Jag skulle tävla i den mellersta backen och hade precis kommit upp i tornet för att sätta på skidorna när en bärande bjälke på avsatsen ger vika och samtliga deltagare i tornet med skidor och all annan bråte rasar ned i backen i en enda stor hög. Med plankor, mera skidor, och ytterliggare deltagare på väg upp ramlande ner ovanpå i högen. Ingen dog, men av tjugotre som rasade ner var jag den ende som kom undan utan några arm eller benbrott. Stor skandal för Norge och norsk hoppsport när ett backhoppartorn kunde rasa ihop under en tävling och dessutom mitt i Oslo. Dagen efter fick jag dela första sidan i norska tidningar med Nikita Chrusjtjov som tydligen också utmärkt sig, dock inte i någon skidbacke.

2. Hade redan under skoltiden väldigt svårt att bestämma mig för vad jag ville bli, men var fullständigt säker på tre saker som jag inte ville bli; Militär, arbeta i fabrik, och absolut inte bonde. Men vad hände! Redan under tiden i verkstadsskolan ( bilmek) blev jag erbjuden av en arméingenjör att söka värvning för den fina utbildningens skull. Okey lumpen måste man ändå genom så.... efter tre år och fullständigt utless på det militära sökte jag mig hem till Arvika och fick arbete på Volvo BM. Sju år på Verken, sju bra år men ändå fabriksgolv, innan bokbussen kom i min väg. Och nu idag är jag ju faktiskt bonde, ( men söker inte ny fru).

3.Har lagt märke till att jag konstigt nog har en bra känsla för färg och form och speciellt i kläder. Har aldrig intresserat mig för vad jag själv råkat få på mig, utan tagit det som hängt närmast i garderoben. Men efter ett antal besök i damaffärer med Gagga eller Sessan har jag förstått att, ja det här begriper jag mig på. Jag duger definitivt till smakråd åt både yngre och äldre damer.

4. Om, jag skulle leva om mitt liv och finge välja "vad du vill bli som stor" skulle det bli jazzsaxofonist.

5. Lagar gärna mat men vill absolut inte ta hand om tvätt.

6. Apropå Ilvas avoghet mot motionslopp och Maja Gräddnosloppet i synnerhet... min svägerska har sprungit ( gått ) Maja Gräddnosloppet samtliga gånger och erövrat många läckra t-shirts i pris. Väntar på att få se årets kreation.
Själv har jag aldrig deltagit i något motionslopp på de senaste fyrtio åren. Var med i Korpens stafett; Kyrkviken runt i Arvika någon gång i mitten av sextiotalet. Jo förresten, deltog i byalags-cupen här i Gunnarskog för några år sedan. Men, efter senaste gången fick Gagga lova att är jag så dum att jag överväger deltagande någon mer gång har hon skyldighet att se till att det inte blir av. Byalagscupen? Ja fotboll mellan de olika byarna i Gunnarskog som väldigt fort övergår i blodigt allvar där alla ger allt ( som de hade en gång ) för kung och fosterby....

Se där, ja nu har Joss Stone tystnat, ölen är sen länge slut och jag har kommit i mål. Få se nu vem skall jag då utmana. Det får bli "Bokhororna"; ni är härmed utmanade.
Johanna, Johanna, Johanna, Caroline, Jessica. Alltså fem "horor" i en smäll. Det var det närmaste jag kommit......

Tuesday, February 13, 2007

Det är min dag idag


Det är min dag idag. Och som Sigge Fürst en gång i tiden pratsjöng , att bullarna var extra trinda idag för det är min dag min dag idag. Ja en och annan bulle, kaka, tårta plus lite annat lär slinka ner under dagen kvällen natten..började redan tidigt innan ladugårdsstässing med kaffe och smörgås på sängen, Bunhahabian whisky och en fantastisk Ardy Strüwer lito hon lyckats hemlighålla köp av som present. Kolla bilden, älskar verkligen en bra saxofon, jazz eller blues spelar ingen roll men ändå. Just nu spelar Dexter Gordon så det blir att njuta med både ögon och öron framöver. Och whiskyn, inte fy skam med en liten slatt vatten till, det ni.

Thursday, February 8, 2007

Gråvärsmôra

Gråvädersmorgon och snöyra, lite kallt. Perfekt, nu kan man ta sig en lugn morgon med frukost och sedan ligga på sofflocket och läsa morgontidning och sedan fortsätta i någon bok. Det är ju ändå ingen idé att köra undan snön innan det lagt sig. Läser just nu Alakoskis" Svinalängorna", lättläst bra bok med lätt igenkännbara flashbacks i tiden, även om jag själv växte upp under betydligt tryggare förhållande. Men, man blir ju påmind om egna dumheter man varit med om. Som exempelvis rökte vi tjärpappcigarrer eftersom vi oftast inte hade pengar till riktiga. Eller när vi göt tennfigurer genom att smälta materian i en gryta på spisen. Det var bara det att tenn hade vi ont om, och eftersom vi inte ville förstöra riktiga figurer använde vi istället bly som vi hade gott om. Och bly var ju ännu lättare att smälta och så länge det var flytande var det silverlikt men när det stelnat blev det åter blygrått och fult. Så då smälte vi om det igen till nya spännande figurer och i vår lilla hydda med egen järnspis där låg blyångorna tunga när vi göt figur efter figur efter figur... Som tur var för framtida hälsa tröttnade vi snart på gjuteriverksamheten för andra och mer spännande aktiviteter.
Leena och Riitta i Svinalängorna har heller inte svårt att hitta på dumheter. Som när de i sin naivitet bjuder in kompisar till fest på sin första arbetsplats ( städjobb på Fenix ) , säkert bara för att imponera. Men det kan ju inte sluta på mer än ett sätt och de tappar snart kontrollen över situationen. Det var så långt jag hunnit i boken när Freja gör sig påmind och vill ut för morgontoalett. Snön yr runt och i huvet far tankarna, får lov att skärpa mig och åstadkomma något på bloggen. På några minuter hinner jag både starta och avsluta ett inlägg,, och ändra mig igen. Och innan jag fått av ytterkläder lagt ved på brasan så är huvudet blankt och jag får börja om från början...
Gråvädersmorgon..

Saturday, February 3, 2007

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Gunnarskog på bloggkartan.se

Puss


Saturday, January 20, 2007

Error, error...

Hade tänkt fara runt på bloggen idag. Hälsa på lite här och där, kommentera ett och annat. Men det sket sig. Error error och stopp åt alla håll. Så är det med det tekniska, det står inte alltid bi. Men en liten rapport från väst går väl ändå att få iväg om inte nu så i alla fall när error har dragit hin håle. Bara det inte är med error som med Gudrun, Per och allt vad de heter som står länkade på rad utåt Nordsjön. Hör nu där jag sitter och skriver hur motorsågarna vrålar bort i skogen. Det är grannar som försöker hinna ta reda på rotvältor innan allt göms under snön som är på väg. Själv tänker jag ha en skön dag och inte göra allt för mycket. Gagga är på sångövning någonstans bort i en stuga i skogen och kommer inte hem förrän sent, så det blir bara någon kortare promenad med Freja, läsa lite, se någon match på tv. Tycker mycket om att läsa men får sällan tid på dan och kvällen, ja jag hinner knappt landa på kudden innan jag somnar, så då tar det lite tid att komma genom en bok. Men nu har jag en mycket bra novellsamling som jag fick av Sessan i julklapp. Brist, av Anna Schulze, läst till hälften så nu kan jag ta resten. Jag har en annan olat också när det gäller läsandet som gör att det tar tid. Kan inte låta bli att läsa fler böcker på en gång, det blir gärna både tre och fyra st.
Annars, Kallenberg kallar music music music, allt emedan jag sakta bläddrar igenom och fastnar för Horstadens skönhetsråd.

Sunday, January 7, 2007

Spårsnö

Så blev det då äntligen lite vinter, snö hela två cm, men ändock. Spårsnö, helt orört vitt landskap. Freja dansar på bakbenen så fort hon märker vart det bär hän. Alltså när husse börjar ta på sig jaktkläder. Det är rent otroligt att en tax kan dansa glädjedans på två ben, men när hon märker att det är jakt på gång finns inga gränser på hennes glädjesprång..
Vi bor mitt i jaktområdet, så här behövs ingen bil, bara att knalla på. Vi tar en tur norrut först, för att se om någon bock finns hemma. Det är glest med spår, men ändå, till slut får vi tag på ett nattgammalt rävslag som Freja försöker reda ut. Men hon ger upp efter ett tag så vi får vända söderut och göra ett nytt försök i skogen ovanför byn, där det garanterat brukar bli jakt. Väl framme o med Freja ute på sök, är det dags för kaffe och bullar, liten brasa, slå sig ner och njuta.
Tyst i skogen, gudomligt vackert. Snön lyser gyllengul av solen som strilar fram mellan granstammarna.
Så hörs då de första försiktiga väckskallen som ökar i tonläge och intensitet och jakten är i full gång...
Jag skall inte fresta ert tålamod med att beskriva drevets gång och eventuella utgång. För trots allt är det preludierna som är mest spännande i jakt som i så mycket annat.
By the way, sa han som försökte svänga sig med svengelska. Jag kommer på bloggelandsexpressen och våldgästar er, så var beredda på besök framöver. Men tekniken sviktar, jag tar mig knappt in på min egen blogg, så det tar nog lite tid innan jag får fason på det hela.
So long- Bosse E

Wednesday, January 3, 2007

Premiär på bloggscenen

Så ryckte hon då upp ridån och puttade ut mig på scenen (va fan har jag här ute att göra?), så då är det väl bara att dra igång med ett;
Hej! till publiken.
Ja, jag känner ju er redan litegrann. Har ju följt era kommentarer och läst en del av era inlägg då och då, samt hört talas om er från en o annan bloggträff. Dessutom varit på jazzklubb med Nattbuss, som även så besökt min ladugård i bara pyjamasen.
Själv har jag hållit mig långt ifrån. Det närmaste ett möte (förutom ovan nämnda) skulle väl isåfall vara när jag var med Sessan på shopping runt Stureplan. Då var tydligen Londongirl samtidigt ute på premiärtur med nya handväskan och vi kunde ju faktiskt ha sprungit på varann. Med en sådan accessoar hade du garanterat blivit igenkänd av mig och följande scen kunde ha uppstått;
"Stôpp, hôrt haru fått tag i e tôcka väske? Den likner väldit möe e som mi käring vre ihop härom kväl...Dä e väl itte du som e Londongirl eller....?
Fast varför skulle vi ha mötts, vi kunde ju lika gärna ha passerat varandra med fem meters lucka o fyrtio pers emellan.