Örnvallen, eller som förre rektorn Leif Johansson på Tallmoskolan i ett uttryck av lätt storhetsvansinne döpte till "The Eagel stadion", när det vankades besök av ett av Englands bättre fotbollslag som var här på sommarträning. Som många av er kanske minns var det alltid bra drag runt Örnvallen, vilket det var fotbollsmatch eller friidrott. Vem minns inte Sörmarkarns och Bengt i Korlandas rekordförsök i höjd, eller Köla Stens otaliga rekordförsök på diverse udda långdistans sträckor. Och sen Kullerberget. Backen är ju idag riven och buskarna växer höga i underbacken. Då var det tävling och träningsläger mest hela tiden. Om inte Örnen hade tagit på sig SM arrangörsskap eller andra tävlingar så låg norska landslaget här på träningsläger. Jag minns förresten att svensk backhoppning inte ens då stog så högt i kurs. Om man får tro en intervju i AN med den något orginella "Liva" som sa, citat; di strir om svensker men jâ trur att nôrskera vinner än da, slut citat. Detta gällde SM-tävlingen. Det kanske inte är så konstigt att sporten fullständigt försvunnit. Annars var Valle Jern vår gamle lärare revypappa för SM-revyerna som drog fulla Folkets hus kväll efter kväll, så det hände saker både på och utanför idrottsbanorna. Det var tider det! Här följer lite bilder som visar hur det kunde vara;
Jan-Bertil Melin, snabbast i klassen vinner 60 metersloppet på skoltävling, och Brith hoppar på 1.30 i höjd. Om det räckte till seger vet jag inte men kanske.
Träning inför backhoppningssäsongen i gymnastiksalen
Träning inför backhoppningssäsongen i gymnastiksalen
De här teckningarna kan jag bara inte låta bli att visa. Den första skall föreställa backtävling på Lagårdskullen med stearinljus som belysning. Det är faktiskt sant; vi hade flera tävlingar på kvällarna där nere, och då var det stearinljus som gällde.