En fantastisk fin morgon. Fem grader kallt och nästan vindstilla. Bara att luta sig tillbaka och låta tankarna flyta iväg,å dä gör dom.
Tiden går så rasande fort numer. Det finns en historia återberättad mången gång från vår bygd om en tid när ny teknik precis nått ut till stugorna, telefonen. En äldre kvinna, ensam hemma hör när den nya apparaten ringer och gör så gott hon kan, lyfter luren och säger följande," Hallå, det är ingen hemma å jä kan itte telefonere," så lägger hon på luren. Detta har man ju skrattat åt nån gång å tyckt hon var bra enfaldig. Men det är ju bara se till sig själv, överkörd av all ny teknik med mobil telefoner, datorer och dess användning. Visst mobil telefon i all ära, om täckning finns så är det ju bra att kunna ringa, men alla andra funktioner?, nja. Ja säger lite som den äldre damen några decennier tillbaka, "å jä kan itte...."
Peter anropar i radion att hans hund har gått ur såten med en älgtjur och Åke far och rantar runt fram och tillbaks längs Bergsjön en halv mil bort, så det är "ostört" på passet och tankarna vandrar vidare, till det ofattbara som hände i en skola i Finland denna vecka. Förvånat märker man i debatten efteråt att det är medlen, vapnen, som är i focus. Vapenlicenser o.s.v. . Inte att det är människor i stor nöd som drastiskt tar till sådana våldsuttryck. Vilket han gått in på Konsum i Arvika o köpt en morakniv för att sedan gå in på närmaste lekplats och ta livet av första bästa barn, eller gå lös på skolkamrater med pistol, är ju egentligen ingen skillnad, mer än antalet döda. Det måtte vara betydligt fler människor som far illa i dagens egoistiska klimat än förr. Hur nödtorftigt den än må ha varit, men ungar hade i alla fall ett hem förr, och det är mer än man kan säga idag, där de flesta ungar har både ett och två och kanske till och med tre ställen de förmodas bo på, men ingenstans är hemma.
En annan tanke slog mig också i morse när jag plockade fram älgstudsaren ur vapenskåpet. Där står också min gamla bortglömda mauser som jag vann 1961, fjorton år gammal. Ett tävlingsvapen kaliber 6,5 mm för banskjutning. Ett vapen där man liggande på 300 m skjuter tio skott på en tioringad tavla, och där tians diameter var, om jag inte missminner mig, tjugo cm.. Liggande var vi ganska många som oftast sköt fullt. Många gånger hade vi med våra vapen till skolan, Arvika läroverk, för träning eller tävling. Det var ingen som tyckte det var konstigt med några mauserar i skolsalen och ett hundratal skott i skolbagen. Det kanske inte var bättre förr, men definitivt en annan mentalitet.
Förresten Sessan, du som vet vad varenda prick på dataskärmen är och betyder och dessutom kan få dom att lyda dina instruktioner, undrar just när och vilken teknik som en dag kommer att förstumma dig och får dig att känna... En sak är ändå säker, det kommer att ske och fortare än du tror.
Dagen lider mot kväll, hundarna kopplade, ingen älg skjuten och dagens övningar avslutas. Samling i morgon halv åtta,och då, då jädrar. Skitjakt på er alla, vad helst ni nu har i kikaren.
Tiden går så rasande fort numer. Det finns en historia återberättad mången gång från vår bygd om en tid när ny teknik precis nått ut till stugorna, telefonen. En äldre kvinna, ensam hemma hör när den nya apparaten ringer och gör så gott hon kan, lyfter luren och säger följande," Hallå, det är ingen hemma å jä kan itte telefonere," så lägger hon på luren. Detta har man ju skrattat åt nån gång å tyckt hon var bra enfaldig. Men det är ju bara se till sig själv, överkörd av all ny teknik med mobil telefoner, datorer och dess användning. Visst mobil telefon i all ära, om täckning finns så är det ju bra att kunna ringa, men alla andra funktioner?, nja. Ja säger lite som den äldre damen några decennier tillbaka, "å jä kan itte...."
Peter anropar i radion att hans hund har gått ur såten med en älgtjur och Åke far och rantar runt fram och tillbaks längs Bergsjön en halv mil bort, så det är "ostört" på passet och tankarna vandrar vidare, till det ofattbara som hände i en skola i Finland denna vecka. Förvånat märker man i debatten efteråt att det är medlen, vapnen, som är i focus. Vapenlicenser o.s.v. . Inte att det är människor i stor nöd som drastiskt tar till sådana våldsuttryck. Vilket han gått in på Konsum i Arvika o köpt en morakniv för att sedan gå in på närmaste lekplats och ta livet av första bästa barn, eller gå lös på skolkamrater med pistol, är ju egentligen ingen skillnad, mer än antalet döda. Det måtte vara betydligt fler människor som far illa i dagens egoistiska klimat än förr. Hur nödtorftigt den än må ha varit, men ungar hade i alla fall ett hem förr, och det är mer än man kan säga idag, där de flesta ungar har både ett och två och kanske till och med tre ställen de förmodas bo på, men ingenstans är hemma.
En annan tanke slog mig också i morse när jag plockade fram älgstudsaren ur vapenskåpet. Där står också min gamla bortglömda mauser som jag vann 1961, fjorton år gammal. Ett tävlingsvapen kaliber 6,5 mm för banskjutning. Ett vapen där man liggande på 300 m skjuter tio skott på en tioringad tavla, och där tians diameter var, om jag inte missminner mig, tjugo cm.. Liggande var vi ganska många som oftast sköt fullt. Många gånger hade vi med våra vapen till skolan, Arvika läroverk, för träning eller tävling. Det var ingen som tyckte det var konstigt med några mauserar i skolsalen och ett hundratal skott i skolbagen. Det kanske inte var bättre förr, men definitivt en annan mentalitet.
Förresten Sessan, du som vet vad varenda prick på dataskärmen är och betyder och dessutom kan få dom att lyda dina instruktioner, undrar just när och vilken teknik som en dag kommer att förstumma dig och får dig att känna... En sak är ändå säker, det kommer att ske och fortare än du tror.
Dagen lider mot kväll, hundarna kopplade, ingen älg skjuten och dagens övningar avslutas. Samling i morgon halv åtta,och då, då jädrar. Skitjakt på er alla, vad helst ni nu har i kikaren.
8 comments:
Ingen älg men säkert en jätteskön skogsdag.
Intressant att läsa dina tankar. Tiderna har förändrats...och ibland inte till det bättre.
Fint att få sitta på pass i skogen med dig och dela dina tankar. Visst går förändringarnas tid fort ibland. Brukar fundera över hur man gjorde (inte allt för länge sen) när man inte hade mobilen....
Nu har man den till nästan allt. Men inte kan jag skjuta nån älg med den förstås.
Såg att ni ska ha adventsträff i ateljén. Låter så mysigt.
Är det under älgjakten man filosoferar. Har en bild med dig här, från Arvika Nyheter på tidugt 60-tal när vi hade vunnit nån lagtävling med våra mausrar. Kommer inte ihåg om jag hade nån, eller om vi lånade till varje tävling. Ska skicka bilden när jag lärt mig scanna. Det är kul med bloggarna från från Gunnarskog, lite nostalgitrippar som den i sommar. Nu har jag debuterat med bloggkommentar. Ha de. PA i Sunne
Men Bosse! Sitter du kvar där än i skogen och funderar? ;-)
Londongirl! Ja jävl...., nu kom du på mä. Dä blir itte nôe för mä nu när älgjakta ä slut. Fast ändå itte, nu ä dä älgfest planering å da gäller dä te få litt fart unner galoschera, dä ä nog dags å vakne te liv å få nôe gjort, kanske skrive nô nytt på bloggen, men itte om festplaneringera för di lär bli hemlige te dä ä dags.
Gunnel! Ja visst var det en fin dag i skogen. Att sitta helt stilla på en ryggsäck och bara låta tiden gå kan för många tyckas väldigt tråkigt. Men bättre läge för tankeflykt finns inte, och dessutom vet man aldrig när stillheten bryts pulsen stiger och du förvandlas från vardags filosof till rovdjur på några sekunder.
P A L! Nostalgi ifrån 60-talet, ja du det är tur man minns hur det va att spela för mjölnarpojkarna. Förresten, va du med och krönte stripas drottning på Karl-Johann. Det är det närmaste ett gatupplopp jag varit nån gång.
Men Bosse! Nu får du ta dig ur skogen och komma fram! Här har det varit både jul och nyår och i storstan har vi fått snödroppar som blommar....kan tänka att det har blivit sån där vår som alla pratar om.
Nu vill jag veta hur ni har det där uppe i Värmland. Har ni skaffat några höns? Vill ni ha några kycklingar om jag föder upp några?
Hälsa gumman och freja!
Men det är klart att vi vill ha höns , kommer du hit med en leverans kycklingar i vår så visst ska jag ställa i ordning i hönshuset igen.
Det har kanske blivit en aning tyst på bloggen men jag kan lova att jag tagit mig ut ur skogen i alla fall.
Vi får väl se frampå, jag fick faktiskt lust å skriva igen nu när du så vänligt knackade på så håll koll, det kanske kommer något frampå här.
Nu Bosse ä dä dags å ta fram skrivstifte. Du behöver få igang Strindbergstalangera. Dä finns säkert nâr hemsöbor i Bôrtan å berätt ôm.
Kom sta
Post a Comment