Ilva och Biggis resa till sommarkollo.

Att få åka på sommarkollo borde vara kul, men att döma av Ilva och Biggis uppförande var det mer att jämnföra med "sista färden". Ilva kanske, men absolut inte Biggis, kunde ju fått vara kvar när herr Simenthal anländer någon gång nästa vecka. Biggis är allt för ung och Ilva gränsfall, men jag kan ju inte skicka Biggis ensam på kollo så Ilva fick följa med till Årbotten och en annan där väntande ungkviga att dela sommarhage med. Detta var sedan länge bestämt men eftersom våren anlände tidigt i år släpptes djuren på bete redan första maj och nu har de liksom redan funnit sin plats i gänget och ville på intet vis lämna de övriga. Att få tag på dem i hagen var ju uteslutet så det blev till att driva in dem i ladugården och fösa ut övriga gänget igen alla utom Ilva och Biggis som fick fullständigtb fnatt när de insåg att de var instängda och skilda från de övriga. Det blev till att leka cowboy med lasso för att fånga in först Ilva. Inte allt för svårt, eftersom de då var två att stödja varandra. Men när väl Ilva infångats och drivits ut i transporten blev Biggis fullständigt vild och försökte med alla medel ta oss. Hon flydde runt och väl inträngd i något hörn anföll hon med full kraft. Ja även en ettårskviga nog trängd är väldigt svår att hantera innan man fått på en grimma. Dryga tvåhundra kilo som anfaller med full kraft tål att hanteras varligt så att varken folk eller fä kommer till skada. Efter att valsat runt några varv i ladugården fick vi grimman på Biggis och kunde dra ut även henne ut i transporten, binda upp och fort iväg. Bara det börjar rulla lugnar de ner sig , och väl framme i nya sommarhagen med utsikt över Gunnern, började de nyfiket kolla in allt nytt och sedan när ytterligare en kviga kom in i hagen, glömdes allt det hemska bort, för att istället nyfiket kolla in den nya kompisen som grundligt undersöktes i alla ändar.