Rapport från Yasuragihelgen

Njuta av livets gåva är en konst. En skön konst, lätt att glömma av, om ej övning i ämnet upprätthålls. Det är alltför lätt att bara låta dagarna av arbete och vardagsbestyr helt ta över. Helgen som gått har jag däremot tillsammans med Sessan fått uppleva något underbart annorlunda. Ett dygn på Hasseluddens Yasuragi. Hasseludden ligger en bit ut på Stockholms inlopp sjöledes, så vi tog naturligtvis en båt från kaj vid Strand. Fantastiskt väder och Stockholm från sin allra vackraste sida, så måste ju bara ett sådant äventyr inledas.
Efter en halvtimmes färd anlände vi till Hasseluddens brygga och det var tydligen bara vi två som tagit båten ut, för vi var ensamma att kliva iland där. En liten promenad på smala gatan upp bland vackra villor, innan skylten visade vart vi skulle ta vägen, och en slingrande asfaltstig tog vid, brant uppför, mot anläggningen som likt en fet orm låg utsträckt högst uppe på berget. Incheckning, där vi fick nyckelkort till hotellrummet, badkläder och varsin yakuta att bära under vistelsen.

När vi genom vindlande korridorer funnit vårt rum, bytt om från egna kläder till badkläder och yukatan, en blå mönstrad linnerock som alla gäster bar, var det bara att kliva i tofflorna och långsamt träda ut i en ny värld. Ja verkligen en ny värld där alla du möter är klädda precis som du själv; i en blå mönstrad yukata och med tofflor på fötterna, skridande värdigt fram genom de vindlande korridorerna. Korridorerna vackert designade men grussarger efter väggarna och i varje vinkel fanns stora väl krattade grusbäddar, här och där porlande någon fontän och andra japaninspirerade detaljer. Befriande fritt från allt onödigt bjäfs lägger man däremot märke till enkelheten och det vackra i de små detaljerna.

Innan vi gick i badet för första gången fick vi en introduktion i tvagningscermonin. Det fanns fyra olika tvagningsavdelningar, två för damer, två för herrar, varav en avd både för herr och dam är tyst avd. Själv valde jag tyst avdelning .
Väl inne och avklädd även badkläder fann man en pall och en träbytta där man sätter sig på pallen, fyller byttan med vatten från en kran och häller över sig. Med en tvättlapp är det så meningen att du med små cirkulerande rörelser utifrån armar och ben in mot kroppen och hjärtat, skall tvaga dig både kroppsligt och själsligt. Nöjd med tvagningen fanns varm bassäng att lägga sig och bara flyta avslappnat i, dessutom fanns bastu.
Så är det dags att träda ut i stora badavdelningen med femtiometers bassäng och skönt ljummet vatten att simma några längder i. På bassängkanten väntade sedan vilstolar framför panoramafönstren, där man kunde slappa , läsa en bok, eller bara njuta av utsikten. Du kunde även gå utomhus och lägga dig i någon av de heta bassängerna som fanns där. Ljuvligt.
Nöjd efter några timmars badande, gick vi en våning upp till relaxavdelningen, där stora fruktfat och te stod framdukat att bara ta för sig av och även där fanns vilstolar att slappa i, och utanför en stor altan med växter , mest använd av rökare i kvällskylan.

Sessan som aldrig kan få nog av bad, ville ta ytterligare ett varv i de heta källorna innan middagen, så jag la mig i en vilstol och läste vidare i Guillous Madame Terror.
Middag var beställd i förväg. Ja som allt annat det här, var detta Sessans present på min sextioåsdag, vilken vi nu avnjöt, till kl åtta på restaurang Tokyo. Att gå på restaurang en lördagskväll och se samtliga gäster i exakt samma klädsel, både damer och herrar, är unikt och en märklig känsla, men med matsedeln för ögonen glöms snart sådana detaljer av. Det blev sushi med misosoppa som förrätt, entrecote med friterade risbollar som varmrätt, glass med frukt och bär som efterrätt. Till detta drack vi Sapporo öl, risvin, något Italienskt rödvin och till desserten ett dessertvin.

Att äta är ju inte bara munnen förunnat, vacker uppläggning och som alltid färgrikt när det är japanskt, och ljuvlig kryddig doft tar upp alla sinnen. När vi dessutom blev serverade en entrecote, uruguanskt kött, som var det bästa i entercoteväg jag avnjutit, så var middagen fulländad, och lite strul med vinserveringen glömdes lätt bort. Som pricken över i:et avslutade vi kvällen i den konstfullt upplysta baren, med varsin Laphroaig och en dag full av upplevelser var till ända.

Vaknade tidigt nästa morgon och skred sakta ner till badet medan Sessan sussade vidare. Nästan inte en själ var i farten än, tyst och skönt. Gled i sakta mak fram, längd efter längd i bassängen, för att slutligen gå utomhus för att kliva ner i en av de heta bassängerna. Varma ångor över vattenytan som en dimma rann ut ut över bassängkanten och ner i tallskogen. Stilla, ljuvligt tyst. Långt ut på fjärden hördes en Finlandsbåt närma sig Förövrigt, inget. Flöt drömskt halvsovande omkring länge och väl men till slut gav magen sig till känna och det var dags för frukostbuffén. Där väntade en nyvaken Sessa med välfylld tallrik vid ett bord så det blev för mig att ta efter.
Så gick förmiddagen och snart närmade sig kl 12.00 och det var dags att checka ut.
Buss in till stan, eftersom första båt in inte avgick förrän strax före tre, trångt bullrigt, kö på infartsleden men inget kan ändå förta känslan av det föregående dygnet.
Tack Sessan för en underbar helg!

(Foto: Sessan)