Ut ur godispåsen

Goda karameller skall man suga länge på. Och jag fick en hel del godis i februari när jag fyllde år, ( bl.a en liten tunna whisky), och ändå kanske jag har det bästa kvar. Kanske, för i veckan som gått lyckades vi äntligen pricka in en regnfri dag för utnyttjande av presentkort på Bike corner i Karlstad.

Ett dygns hyra av valfri hoj för en glidartur runt i Värmland, vilket var presenten från mina snälla grannar. Det blev en Honda shadow 750, en custom modell som verkligen har allt. En v-motor med rätt muller och ett fantastiskt drag och en åkställning med skön känsla. Som fullständigt grön biker är det väl ingen höjdare att börja i en stad, men tillsammans med min granne Hagengubben, plus ytterligare två knuttar tog vi oss ur stan och kom ut på småvägarna norr om Karlstad.

Snart lite varmare i det lånade mc-stället och allt annat ovant, kändes mc-åkandet mer och mer bekvämt och jag kunde njuta fullt ut av att bara glida fram, känna doften av koskit och hö allt efter vi passerade den ena gården efter den andra längs Frykens östra strand. Efter dryga tio mils körning stannade vi till i Munkfors för en liten paus och passade på att tanka hojarna. Skrattretande 3,3 l gick det i min hoj efter dryga tio mil, jag tror inte ens en moped klarat det billigare. Vi fortsatte därefter mot Sunnemo, Brattfors och till Filipstad där vi stannade och åt lunch. Rätt kul att sitta inne på resturangen och se passerande fotgängares lystna blickar på de läckra hojarna parkerade utanför. Habegäret växte en aning där måste jag medge.

Sen var frågan; forsätta norrut eller tillbaka ner mot Karlstad, för vidare färd genom väst-Värmland mot Gunnarskog för kvällen. Det fick bli det senare alternativet och vi kryssade oss fram längs den ena slingrande vägen efter den andra, tills vi anlände framåt kvällskvisten.

Ca trettio mil, masssor med intryck, och lite skakig och stel får medges men ändå jävligt nöjd, och dessutom, ändå inte framme, för dagen efter skulle cykeln köras tillbaka till Karlstad, och det behövde ju inte ske närmaste väg.

Tyvärr var det åter regnhot på morgonen så jag startade tidigt men väl ute på 61:an söderut blev det något stabilare, så jag tog av över Fryksdalshöjden för att få lite mer åkkänsla än på den raka tråkiga 61:an. Härlig tur blev det, och tur med vädret, för när jag fällde ut p-stället och vred av tändningen utanför Bike-corner, kom de första regndropparna.

Men, det finns ytterligare godis kvar i påsen. Jag och Sessan skall ju tillbringa ett dygn på Japanskt spa, kanske i september, i allafall före älgjakten i oktober.

Miniskulptur

Guide Michelin

Guide Michelin alias Bosse E. Eller kanske man skall säga att det är tur för Sillegården och den nya traktören att det var alias och inte orginalet som var där och åt lunch igår. Sillegården som vi besökt många gånger genom åren och alltid blivit serverade fantastiskt god mat. De skulle säkert fått ett flertal stjärnor i guiden för miljön, service och framförallt den goda maten som där serverats genom åren. Men nu, vad har hänt. Att husfärgen börjat flagna på bygnaderna och utställningen i hallen ointressant är ju inte traktörens fel men med den maten överlever de inte länge. För blir man serverad revbensspjäll stekt av fläsk som legat i frysen under allt för lång tid och härsknat och såpass segt att det verkade som uppvärmt från dagen innan. Då är det definitivt inget man vill bli serverad någon mer gång. Bedömning i stjärnor får bli ungefär "fyra", ja alltså överkorsade. Ett pinnhål över hälsovådligt. Får hoppas för Sillegårdens skull, som vi förr betraktat som en pärla, på snar förändring.

Midsommaraftons...förmiddag.

Sovmorgon, alltså ingen väckarklocka som manar på, utan man kan lugnt dra sig en stund. Men vanans makt är stor, så framåt sjutiden har kaffesuget blivit större än längtan att dra sig ytterligare en stund. Ner i köket, på med bryggarn, fram med smör och bröd ost och inlagd sill. Tyst och skönt. Freja gäspar i bädden men drar sig gärna en stund till, liksom matte, kan det ha nåt med fruntimmer att göra? Åke och Fritte krafsar däremot uppfodrande på ytterdörren och vill in för att få frukost, hmm. Bläddrar förstrött i gårdagens tidningar som ej hann bli lästa, kollar ut genom fönstret och konstaterar att vädermadame Geitskaret ännu en gång träffat mitt i prick. Grått blåsigt och tydligt regn som väntar framåt dagen. Men skit samma, vi har inga planer för dagen och sill och färskpotatis med nubbe går ju alltid att konsumera innomhus. Och vill man äntligen ha midsommarfirande med sol och dans runt majstång kan man ju alltid slå på tv-n framåt kvällen för där står hajk-Alsterlind som värd för firandet vid Kils hembygdsgård, inspelat tidigare i veckan i strålande solsken.

Tänker vidare framåt på kommande dagar. Slåttern står för dörren och hömaskinerna skall fram och ses över innan det är dags att dra igång cirkusen igen. Vi är ju beroende av fina dagar eftersom höet skall torkas på backen innan det körs in. det är ett evigt spanande efter högtryck och kollande av väderleksrapporter innan man törs dra igång. Om två tre veckor när det är klart, om vädret håller, då tänker man att, ja, det gick ju bra i år också men så här innan, en grå dag, då är det lite tungt.

Tittar ut genom fönstret ock konstaterar att det utlovade midsommarregnet nått fram hit och då är det väl bara att inställa sig på ett dygns regnande framöver. Sessan och Carro gjorde nog rätt som ställde in turen till Värmland under midsommar. Det blir säkert bättre längre fram, då kan de ju få en högaffel i händerna också om de har "tur". Det får bli sofflocket ytterligare nån timme framåt, har kommit halvvägs i Stieg Larssons sista "luftslottet som sprängdes", annorlunda och spännande läsning.

Nu tassar Gagga omkring på övervåningen så då har väl morgon övergått i förmiddag.

Gomiddag och en trevlig midsommarafton önskas från väst, där det regnar som allra mest

Ilva och Biggis resa till sommarkollo.

Att få åka på sommarkollo borde vara kul, men att döma av Ilva och Biggis uppförande var det mer att jämnföra med "sista färden". Ilva kanske, men absolut inte Biggis, kunde ju fått vara kvar när herr Simenthal anländer någon gång nästa vecka. Biggis är allt för ung och Ilva gränsfall, men jag kan ju inte skicka Biggis ensam på kollo så Ilva fick följa med till Årbotten och en annan där väntande ungkviga att dela sommarhage med. Detta var sedan länge bestämt men eftersom våren anlände tidigt i år släpptes djuren på bete redan första maj och nu har de liksom redan funnit sin plats i gänget och ville på intet vis lämna de övriga. Att få tag på dem i hagen var ju uteslutet så det blev till att driva in dem i ladugården och fösa ut övriga gänget igen alla utom Ilva och Biggis som fick fullständigtb fnatt när de insåg att de var instängda och skilda från de övriga. Det blev till att leka cowboy med lasso för att fånga in först Ilva. Inte allt för svårt, eftersom de då var två att stödja varandra. Men när väl Ilva infångats och drivits ut i transporten blev Biggis fullständigt vild och försökte med alla medel ta oss. Hon flydde runt och väl inträngd i något hörn anföll hon med full kraft. Ja även en ettårskviga nog trängd är väldigt svår att hantera innan man fått på en grimma. Dryga tvåhundra kilo som anfaller med full kraft tål att hanteras varligt så att varken folk eller fä kommer till skada. Efter att valsat runt några varv i ladugården fick vi grimman på Biggis och kunde dra ut även henne ut i transporten, binda upp och fort iväg. Bara det börjar rulla lugnar de ner sig , och väl framme i nya sommarhagen med utsikt över Gunnern, började de nyfiket kolla in allt nytt och sedan när ytterligare en kviga kom in i hagen, glömdes allt det hemska bort, för att istället nyfiket kolla in den nya kompisen som grundligt undersöktes i alla ändar.

Konvalecent och sitter som på nålar.

Igår var jag en snabbvisit på Arvika sjukhus för, operation "oppi ändan om". Har egentligen inte tid för något stôgsittande men hade inget val. Trodde givetvis att det skulle vara som vanligt redan idag men det kan jag glömma. Får nog bereda mig på åtminstone en vecka utan något tyngre arbete, och uttrycket "han sitter som på nålar"har fått en alldeles ny innebörd. Men blir resultatet bra, får jag tåla mig några dagar.

Annars är det som brådast nu med vårbruk, "kohagejaling", plus att Farmartjänst har som mest att göra på sommarhalvåret. Byggnationer, reparationer, vägarbeten, skogsarbeten och på det alla äldre som behöver hjälp i trädgården. Så,"det är mycket nu", som Nerhagen, en i gänget brukar säga när någon ringer om nya uppdrag, är "verklighet absoluta".

Men nu har kor och kalvar ute i hagen kommit till ro och sköter sig själva. De går upp och ner mellan gården och sjön, dagtid innan det blivit för varmt kommer de ut på de öppna betena närmare gården och i kvällningen drar de ner till sjön igen. En del av dem går faktiskt långt uti och badar, och det händer att kalvarna springer längs strandkanten och plaskar och leker. Ja just leker, för stor del av dagen går de som egen grupp och plötsligt får någon av dem spring i bena och leken är i full gång.

Men jag har dåligt med spring i bena nu, istället hasar jag fram mellan köket och "kammern", och till kvällen kan man ju alltid följa hockey-VM som går på TV-n. I somras när jag pajade ihop, då var det fotbolls-VM. Får tydligen framgent se upp med stora idrottsevenemang på TV om jag vill hålla mig frisk.

Kalvsläpp