Vårens små skördeoffer

Jag såg en prins i går.
Vadå för en prins?
Jo en förvandlad prins.
Mitt på vägen
fångad av kölden
gäckad av driftens pockande,
satt han där
i sin färggrant glänsande vårdräkt.
Jag såg bestämt hur prinsens krona glänste
när jag sträckte min hand
för att hjälpa honom över vägen.
Men hans snövita ögon visade
att färden in i sagans rike
redan anträtts.
Godnatt herr Padda,
och simma lugnt
i himmelens näckrosdamm.

På tur till Gismestad

Bönder på drift, eller besök i en annan värld, eller varför inte driftiga bönders besök i en annan värld.

Ja så kanske man skulle säga om den resa Carl-Christian på Gärdet i Allstakan, tillsammans med dotter Emma och fader Per-Axel, bjöd några bönder i Gunnarskogstrakten på. Det var Roland Magnusson i Tvärud, Rolf Bergfjord s.Backa, Daniel Andersson och Åsa Nilsson som startat upp i Hovilsrud, samt undertecknad Bosse i Lyckene Gröttvål, som tog plats i inhyrd Renaultbuss, för färd i österled.
Resans mål var Gismestad köttrasprovningsstation, där auktion på avelstjurar av raserna Simenthal, Charolais, Blonde, Angus, och Hereford avhölls.
Våren har ju hakat upp sig rejält så varken vårfåglar, mer än en och annan vilsen tofsvipa, eller övrig aktivitet på åkrar, var att skåda. Snarare mer och mer vinter ju längre österut vi kom, och väl framme i Gimestad, strax söder om Linköping, var det mer snö än hemma i Gunnarskog. Bussen fick parkeras ute på en åker, som snabbt förvandlats till lervälling. Ja, ja parkera gick ju bra, men att komma därifrån fick bli ett senare problem.


Så då klev vi in i stallarna och gick runt bland grannlåten, och att få uppleva den framtidstro som trots allt finns bland köttproducenter i Sverige var nyttigt. Det är ju ändå mest negativa toner som hörs, så då blir motsatsen desto bättre att uppleva.



När då auktionen drog igång med Simenthal, och priser på sextio-,sjuttio-,åttiotusen kr, ja en tjur gick t.o.m upp i över hundratusen, ja då förstår man att det finns framtidstro.
När sedan Charolaisrasen ropades ut, blev nytt rekord satt. Karl-Erik Persson i Knivsta ropade in 880 Champagne av Strömsnäs, till den nätta summan av 185 000kr!
För två år sedan blev nytt rekord satt med hela 150 000 kr, men vd Lars Lindell på Svensk Köttrasprovning, säger att priserna brukar stiga vartannat år, eftersom tjurarna gärna hålls i tvåårsperioder, så då var det väl dags igen då.



Ytterligare två tjurar gick för över 100 000 kr, en Simenthal och en Charolais, och övriga drygt nittiotal tjurar auktionerades ut till stora pengar i ett rasande tempo.
Efter denna kylslagna men spännande tillställning var det dags att försöka få upp bussen på körbar väg igen. Till det fick vi hjälp av två flinka gossar på en fyrhjuling som snart baxat loss bussen, och vi var på vägen igen.
Nu var målet ställt till Motala, för middag på restaurang vid torget, vilken Carl-Christian och Per-Axel besökt vid tidigare tillfälle. Åtta hungriga köttbönder som frusit sig igenom en köttrasauktion, hade då inte så svårt med matvalet . Biff/ entrecoté låg snart på faten och vi njöt alla av en god middag innan vidare färd hemåt anträddes.



En mycket rolig dag som dessutom kröntes av att Färjestad lyckades med att tvåla till Linköping med 4-1.
Ett stort TACK till Carl-Christian och Per-Axel för en fin tur, vill jag härmed framföra från alla oss som var med!!!

Äljaktstankar i november

En fantastisk fin morgon. Fem grader kallt och nästan vindstilla. Bara att luta sig tillbaka och låta tankarna flyta iväg,å dä gör dom.
Tiden går så rasande fort numer. Det finns en historia återberättad mången gång från vår bygd om en tid när ny teknik precis nått ut till stugorna, telefonen. En äldre kvinna, ensam hemma hör när den nya apparaten ringer och gör så gott hon kan, lyfter luren och säger följande," Hallå, det är ingen hemma å jä kan itte telefonere," så lägger hon på luren. Detta har man ju skrattat åt nån gång å tyckt hon var bra enfaldig. Men det är ju bara se till sig själv, överkörd av all ny teknik med mobil telefoner, datorer och dess användning. Visst mobil telefon i all ära, om täckning finns så är det ju bra att kunna ringa, men alla andra funktioner?, nja. Ja säger lite som den äldre damen några decennier tillbaka, "å jä kan itte...."
Peter anropar i radion att hans hund har gått ur såten med en älgtjur och Åke far och rantar runt fram och tillbaks längs Bergsjön en halv mil bort, så det är "ostört" på passet och tankarna vandrar vidare, till det ofattbara som hände i en skola i Finland denna vecka. Förvånat märker man i debatten efteråt att det är medlen, vapnen, som är i focus. Vapenlicenser o.s.v. . Inte att det är människor i stor nöd som drastiskt tar till sådana våldsuttryck. Vilket han gått in på Konsum i Arvika o köpt en morakniv för att sedan gå in på närmaste lekplats och ta livet av första bästa barn, eller gå lös på skolkamrater med pistol, är ju egentligen ingen skillnad, mer än antalet döda. Det måtte vara betydligt fler människor som far illa i dagens egoistiska klimat än förr. Hur nödtorftigt den än må ha varit, men ungar hade i alla fall ett hem förr, och det är mer än man kan säga idag, där de flesta ungar har både ett och två och kanske till och med tre ställen de förmodas bo på, men ingenstans är hemma.
En annan tanke slog mig också i morse när jag plockade fram älgstudsaren ur vapenskåpet. Där står också min gamla bortglömda mauser som jag vann 1961, fjorton år gammal. Ett tävlingsvapen kaliber 6,5 mm för banskjutning. Ett vapen där man liggande på 300 m skjuter tio skott på en tioringad tavla, och där tians diameter var, om jag inte missminner mig, tjugo cm.. Liggande var vi ganska många som oftast sköt fullt. Många gånger hade vi med våra vapen till skolan, Arvika läroverk, för träning eller tävling. Det var ingen som tyckte det var konstigt med några mauserar i skolsalen och ett hundratal skott i skolbagen. Det kanske inte var bättre förr, men definitivt en annan mentalitet.
Förresten Sessan, du som vet vad varenda prick på dataskärmen är och betyder och dessutom kan få dom att lyda dina instruktioner, undrar just när och vilken teknik som en dag kommer att förstumma dig och får dig att känna... En sak är ändå säker, det kommer att ske och fortare än du tror.
Dagen lider mot kväll, hundarna kopplade, ingen älg skjuten och dagens övningar avslutas. Samling i morgon halv åtta,och då, då jädrar. Skitjakt på er alla, vad helst ni nu har i kikaren.

Rapport från Yasuragihelgen

Njuta av livets gåva är en konst. En skön konst, lätt att glömma av, om ej övning i ämnet upprätthålls. Det är alltför lätt att bara låta dagarna av arbete och vardagsbestyr helt ta över. Helgen som gått har jag däremot tillsammans med Sessan fått uppleva något underbart annorlunda. Ett dygn på Hasseluddens Yasuragi. Hasseludden ligger en bit ut på Stockholms inlopp sjöledes, så vi tog naturligtvis en båt från kaj vid Strand. Fantastiskt väder och Stockholm från sin allra vackraste sida, så måste ju bara ett sådant äventyr inledas.
Efter en halvtimmes färd anlände vi till Hasseluddens brygga och det var tydligen bara vi två som tagit båten ut, för vi var ensamma att kliva iland där. En liten promenad på smala gatan upp bland vackra villor, innan skylten visade vart vi skulle ta vägen, och en slingrande asfaltstig tog vid, brant uppför, mot anläggningen som likt en fet orm låg utsträckt högst uppe på berget. Incheckning, där vi fick nyckelkort till hotellrummet, badkläder och varsin yakuta att bära under vistelsen.

När vi genom vindlande korridorer funnit vårt rum, bytt om från egna kläder till badkläder och yukatan, en blå mönstrad linnerock som alla gäster bar, var det bara att kliva i tofflorna och långsamt träda ut i en ny värld. Ja verkligen en ny värld där alla du möter är klädda precis som du själv; i en blå mönstrad yukata och med tofflor på fötterna, skridande värdigt fram genom de vindlande korridorerna. Korridorerna vackert designade men grussarger efter väggarna och i varje vinkel fanns stora väl krattade grusbäddar, här och där porlande någon fontän och andra japaninspirerade detaljer. Befriande fritt från allt onödigt bjäfs lägger man däremot märke till enkelheten och det vackra i de små detaljerna.

Innan vi gick i badet för första gången fick vi en introduktion i tvagningscermonin. Det fanns fyra olika tvagningsavdelningar, två för damer, två för herrar, varav en avd både för herr och dam är tyst avd. Själv valde jag tyst avdelning .
Väl inne och avklädd även badkläder fann man en pall och en träbytta där man sätter sig på pallen, fyller byttan med vatten från en kran och häller över sig. Med en tvättlapp är det så meningen att du med små cirkulerande rörelser utifrån armar och ben in mot kroppen och hjärtat, skall tvaga dig både kroppsligt och själsligt. Nöjd med tvagningen fanns varm bassäng att lägga sig och bara flyta avslappnat i, dessutom fanns bastu.
Så är det dags att träda ut i stora badavdelningen med femtiometers bassäng och skönt ljummet vatten att simma några längder i. På bassängkanten väntade sedan vilstolar framför panoramafönstren, där man kunde slappa , läsa en bok, eller bara njuta av utsikten. Du kunde även gå utomhus och lägga dig i någon av de heta bassängerna som fanns där. Ljuvligt.
Nöjd efter några timmars badande, gick vi en våning upp till relaxavdelningen, där stora fruktfat och te stod framdukat att bara ta för sig av och även där fanns vilstolar att slappa i, och utanför en stor altan med växter , mest använd av rökare i kvällskylan.

Sessan som aldrig kan få nog av bad, ville ta ytterligare ett varv i de heta källorna innan middagen, så jag la mig i en vilstol och läste vidare i Guillous Madame Terror.
Middag var beställd i förväg. Ja som allt annat det här, var detta Sessans present på min sextioåsdag, vilken vi nu avnjöt, till kl åtta på restaurang Tokyo. Att gå på restaurang en lördagskväll och se samtliga gäster i exakt samma klädsel, både damer och herrar, är unikt och en märklig känsla, men med matsedeln för ögonen glöms snart sådana detaljer av. Det blev sushi med misosoppa som förrätt, entrecote med friterade risbollar som varmrätt, glass med frukt och bär som efterrätt. Till detta drack vi Sapporo öl, risvin, något Italienskt rödvin och till desserten ett dessertvin.

Att äta är ju inte bara munnen förunnat, vacker uppläggning och som alltid färgrikt när det är japanskt, och ljuvlig kryddig doft tar upp alla sinnen. När vi dessutom blev serverade en entrecote, uruguanskt kött, som var det bästa i entercoteväg jag avnjutit, så var middagen fulländad, och lite strul med vinserveringen glömdes lätt bort. Som pricken över i:et avslutade vi kvällen i den konstfullt upplysta baren, med varsin Laphroaig och en dag full av upplevelser var till ända.

Vaknade tidigt nästa morgon och skred sakta ner till badet medan Sessan sussade vidare. Nästan inte en själ var i farten än, tyst och skönt. Gled i sakta mak fram, längd efter längd i bassängen, för att slutligen gå utomhus för att kliva ner i en av de heta bassängerna. Varma ångor över vattenytan som en dimma rann ut ut över bassängkanten och ner i tallskogen. Stilla, ljuvligt tyst. Långt ut på fjärden hördes en Finlandsbåt närma sig Förövrigt, inget. Flöt drömskt halvsovande omkring länge och väl men till slut gav magen sig till känna och det var dags för frukostbuffén. Där väntade en nyvaken Sessa med välfylld tallrik vid ett bord så det blev för mig att ta efter.
Så gick förmiddagen och snart närmade sig kl 12.00 och det var dags att checka ut.
Buss in till stan, eftersom första båt in inte avgick förrän strax före tre, trångt bullrigt, kö på infartsleden men inget kan ändå förta känslan av det föregående dygnet.
Tack Sessan för en underbar helg!

(Foto: Sessan)

Ut ur godispåsen två.

Ja så har det då äntligen hänt. Sista karamellen uppäten, påsen tom. Men vilken karamell, den läckraste av de läckra. Utförlig rapport med bilder från en underbar weekend kommer inom kort. Yasuragi Hasseludden; helt fantastiskt.

Ut ur godispåsen

Goda karameller skall man suga länge på. Och jag fick en hel del godis i februari när jag fyllde år, ( bl.a en liten tunna whisky), och ändå kanske jag har det bästa kvar. Kanske, för i veckan som gått lyckades vi äntligen pricka in en regnfri dag för utnyttjande av presentkort på Bike corner i Karlstad.

Ett dygns hyra av valfri hoj för en glidartur runt i Värmland, vilket var presenten från mina snälla grannar. Det blev en Honda shadow 750, en custom modell som verkligen har allt. En v-motor med rätt muller och ett fantastiskt drag och en åkställning med skön känsla. Som fullständigt grön biker är det väl ingen höjdare att börja i en stad, men tillsammans med min granne Hagengubben, plus ytterligare två knuttar tog vi oss ur stan och kom ut på småvägarna norr om Karlstad.

Snart lite varmare i det lånade mc-stället och allt annat ovant, kändes mc-åkandet mer och mer bekvämt och jag kunde njuta fullt ut av att bara glida fram, känna doften av koskit och hö allt efter vi passerade den ena gården efter den andra längs Frykens östra strand. Efter dryga tio mils körning stannade vi till i Munkfors för en liten paus och passade på att tanka hojarna. Skrattretande 3,3 l gick det i min hoj efter dryga tio mil, jag tror inte ens en moped klarat det billigare. Vi fortsatte därefter mot Sunnemo, Brattfors och till Filipstad där vi stannade och åt lunch. Rätt kul att sitta inne på resturangen och se passerande fotgängares lystna blickar på de läckra hojarna parkerade utanför. Habegäret växte en aning där måste jag medge.

Sen var frågan; forsätta norrut eller tillbaka ner mot Karlstad, för vidare färd genom väst-Värmland mot Gunnarskog för kvällen. Det fick bli det senare alternativet och vi kryssade oss fram längs den ena slingrande vägen efter den andra, tills vi anlände framåt kvällskvisten.

Ca trettio mil, masssor med intryck, och lite skakig och stel får medges men ändå jävligt nöjd, och dessutom, ändå inte framme, för dagen efter skulle cykeln köras tillbaka till Karlstad, och det behövde ju inte ske närmaste väg.

Tyvärr var det åter regnhot på morgonen så jag startade tidigt men väl ute på 61:an söderut blev det något stabilare, så jag tog av över Fryksdalshöjden för att få lite mer åkkänsla än på den raka tråkiga 61:an. Härlig tur blev det, och tur med vädret, för när jag fällde ut p-stället och vred av tändningen utanför Bike-corner, kom de första regndropparna.

Men, det finns ytterligare godis kvar i påsen. Jag och Sessan skall ju tillbringa ett dygn på Japanskt spa, kanske i september, i allafall före älgjakten i oktober.

Miniskulptur