Örnvallen, eller som förre rektorn Leif Johansson på Tallmoskolan i ett uttryck av lätt storhetsvansinne döpte till "The Eagel stadion", när det vankades besök av ett av Englands bättre fotbollslag som var här på sommarträning. Som många av er kanske minns var det alltid bra drag runt Örnvallen, vilket det var fotbollsmatch eller friidrott. Vem minns inte Sörmarkarns och Bengt i Korlandas rekordförsök i höjd, eller Köla Stens otaliga rekordförsök på diverse udda långdistans sträckor. Och sen Kullerberget. Backen är ju idag riven och buskarna växer höga i underbacken. Då var det tävling och träningsläger mest hela tiden. Om inte Örnen hade tagit på sig SM arrangörsskap eller andra tävlingar så låg norska landslaget här på träningsläger. Jag minns förresten att svensk backhoppning inte ens då stog så högt i kurs. Om man får tro en intervju i AN med den något orginella "Liva" som sa, citat; di strir om svensker men jâ trur att nôrskera vinner än da, slut citat. Detta gällde SM-tävlingen. Det kanske inte är så konstigt att sporten fullständigt försvunnit. Annars var Valle Jern vår gamle lärare revypappa för SM-revyerna som drog fulla Folkets hus kväll efter kväll, så det hände saker både på och utanför idrottsbanorna. Det var tider det! Här följer lite bilder som visar hur det kunde vara;
Jan-Bertil Melin, snabbast i klassen vinner 60 metersloppet på skoltävling, och Brith hoppar på 1.30 i höjd. Om det räckte till seger vet jag inte men kanske.
Träning inför backhoppningssäsongen i gymnastiksalen
Målgång i skidspåret på Vrångsälven.
De här teckningarna kan jag bara inte låta bli att visa. Den första skall föreställa backtävling på Lagårdskullen med stearinljus som belysning. Det är faktiskt sant; vi hade flera tävlingar på kvällarna där nere, och då var det stearinljus som gällde.
Stilstudie, jag vet inte hur många såna bilder jag ritat, men många blev det. Det märkliga är ju att något finns kvar ännu, så finns det ingen backe längre finns iallafall ett par teckningar.
2 comments:
.... och nu bor du granne med Bergsjöbacken där jag varit med och trampat ...
Men där är det väl dags för skogsavverkningen nummer två misstänker jag.
Hej Börje!
Vintern -62, och kanske -63, var de sista tävlingarna i den backen och då var vi många från Örnen som var med. Där är nu så tät skog så när man går förbi nere på sjön kan man knappast ana var backen låg. Tidigare skymtade domartornet fram , men det har också lagt sig ner nu.
Hälsningar Bosse
Post a Comment