Det är min dag idag

Det är min dag idag. Och som Sigge Fürst en gång i tiden pratsjöng , att bullarna var extra trinda idag för det är min dag min dag idag. Ja en och annan bulle, kaka, tårta plus lite annat lär slinka ner under dagen kvällen natten..började redan tidigt innan ladugårdsstässing med kaffe och smörgås på sängen, Bunhahabian whisky och en fantastisk Ardy Strüwer lito hon lyckats hemlighålla köp av som present. Kolla bilden, älskar verkligen en bra saxofon, jazz eller blues spelar ingen roll men ändå. Just nu spelar Dexter Gordon så det blir att njuta med både ögon och öron framöver. Och whiskyn, inte fy skam med en liten slatt vatten till, det ni.

Gråvärsmôra

Gråvädersmorgon och snöyra, lite kallt. Perfekt, nu kan man ta sig en lugn morgon med frukost och sedan ligga på sofflocket och läsa morgontidning och sedan fortsätta i någon bok. Det är ju ändå ingen idé att köra undan snön innan det lagt sig. Läser just nu Alakoskis" Svinalängorna", lättläst bra bok med lätt igenkännbara flashbacks i tiden, även om jag själv växte upp under betydligt tryggare förhållande. Men, man blir ju påmind om egna dumheter man varit med om. Som exempelvis rökte vi tjärpappcigarrer eftersom vi oftast inte hade pengar till riktiga. Eller när vi göt tennfigurer genom att smälta materian i en gryta på spisen. Det var bara det att tenn hade vi ont om, och eftersom vi inte ville förstöra riktiga figurer använde vi istället bly som vi hade gott om. Och bly var ju ännu lättare att smälta och så länge det var flytande var det silverlikt men när det stelnat blev det åter blygrått och fult. Så då smälte vi om det igen till nya spännande figurer och i vår lilla hydda med egen järnspis där låg blyångorna tunga när vi göt figur efter figur efter figur... Som tur var för framtida hälsa tröttnade vi snart på gjuteriverksamheten för andra och mer spännande aktiviteter.

Leena och Riitta i Svinalängorna har heller inte svårt att hitta på dumheter. Som när de i sin naivitet bjuder in kompisar till fest på sin första arbetsplats ( städjobb på Fenix ) , säkert bara för att imponera. Men det kan ju inte sluta på mer än ett sätt och de tappar snart kontrollen över situationen. Det var så långt jag hunnit i boken när Freja gör sig påmind och vill ut för morgontoalett. Snön yr runt och i huvet far tankarna, får lov att skärpa mig och åstadkomma något på bloggen. På några minuter hinner jag både starta och avsluta ett inlägg,, och ändra mig igen. Och innan jag fått av ytterkläder lagt ved på brasan så är huvudet blankt och jag får börja om från början...

Gråvädersmorgon..

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Gunnarskog på bloggkartan.se

Puss

Error, error...

Hade tänkt fara runt på bloggen idag. Hälsa på lite här och där, kommentera ett och annat. Men det sket sig. Error error och stopp åt alla håll. Så är det med det tekniska, det står inte alltid bi. Men en liten rapport från väst går väl ändå att få iväg om inte nu så i alla fall när error har dragit hin håle. Bara det inte är med error som med Gudrun, Per och allt vad de heter som står länkade på rad utåt Nordsjön. Hör nu där jag sitter och skriver hur motorsågarna vrålar bort i skogen. Det är grannar som försöker hinna ta reda på rotvältor innan allt göms under snön som är på väg. Själv tänker jag ha en skön dag och inte göra allt för mycket. Gagga är på sångövning någonstans bort i en stuga i skogen och kommer inte hem förrän sent, så det blir bara någon kortare promenad med Freja, läsa lite, se någon match på tv. Tycker mycket om att läsa men får sällan tid på dan och kvällen, ja jag hinner knappt landa på kudden innan jag somnar, så då tar det lite tid att komma genom en bok. Men nu har jag en mycket bra novellsamling som jag fick av Sessan i julklapp. Brist, av Anna Schulze, läst till hälften så nu kan jag ta resten. Jag har en annan olat också när det gäller läsandet som gör att det tar tid. Kan inte låta bli att läsa fler böcker på en gång, det blir gärna både tre och fyra st.
Annars, Kallenberg kallar music music music, allt emedan jag sakta bläddrar igenom och fastnar för Horstadens skönhetsråd.

Spårsnö

Så blev det då äntligen lite vinter, snö hela två cm, men ändock. Spårsnö, helt orört vitt landskap. Freja dansar på bakbenen så fort hon märker vart det bär hän. Alltså när husse börjar ta på sig jaktkläder. Det är rent otroligt att en tax kan dansa glädjedans på två ben, men när hon märker att det är jakt på gång finns inga gränser på hennes glädjesprång..

Vi bor mitt i jaktområdet, så här behövs ingen bil, bara att knalla på. Vi tar en tur norrut först, för att se om någon bock finns hemma. Det är glest med spår, men ändå, till slut får vi tag på ett nattgammalt rävslag som Freja försöker reda ut. Men hon ger upp efter ett tag så vi får vända söderut och göra ett nytt försök i skogen ovanför byn, där det garanterat brukar bli jakt. Väl framme o med Freja ute på sök, är det dags för kaffe och bullar, liten brasa, slå sig ner och njuta.

Tyst i skogen, gudomligt vackert. Snön lyser gyllengul av solen som strilar fram mellan granstammarna.

Så hörs då de första försiktiga väckskallen som ökar i tonläge och intensitet och jakten är i full gång...

Jag skall inte fresta ert tålamod med att beskriva drevets gång och eventuella utgång. För trots allt är det preludierna som är mest spännande i jakt som i så mycket annat.

By the way, sa han som försökte svänga sig med svengelska. Jag kommer på bloggelandsexpressen och våldgästar er, så var beredda på besök framöver. Men tekniken sviktar, jag tar mig knappt in på min egen blogg, så det tar nog lite tid innan jag får fason på det hela.

So long- Bosse E

Premiär på bloggscenen

Så ryckte hon då upp ridån och puttade ut mig på scenen (va fan har jag här ute att göra?), så då är det väl bara att dra igång med ett;

Hej! till publiken.

Ja, jag känner ju er redan litegrann. Har ju följt era kommentarer och läst en del av era inlägg då och då, samt hört talas om er från en o annan bloggträff. Dessutom varit på jazzklubb med Nattbuss, som även så besökt min ladugård i bara pyjamasen.

Själv har jag hållit mig långt ifrån. Det närmaste ett möte (förutom ovan nämnda) skulle väl isåfall vara när jag var med Sessan på shopping runt Stureplan. Då var tydligen Londongirl samtidigt ute på premiärtur med nya handväskan och vi kunde ju faktiskt ha sprungit på varann. Med en sådan accessoar hade du garanterat blivit igenkänd av mig och följande scen kunde ha uppstått;

"Stôpp, hôrt haru fått tag i e tôcka väske? Den likner väldit möe e som mi käring vre ihop härom kväl...Dä e väl itte du som e Londongirl eller....?

Fast varför skulle vi ha mötts, vi kunde ju lika gärna ha passerat varandra med fem meters lucka o fyrtio pers emellan.